Så kom den då…..

Textstorlek:
Annons:

Ända sedan valet 2014 har den gröna näringarna i Sverige väntat på den, den nationella livsmedelsstrategin, ett av Socialdemokraternas vallöften. En viljeinriktning, vad vi vill med vår livsmedelsförsörjning, vårt jordbruk i Sverige.

Frågan har blivit allt mer akut i takt med att inte minst mängder med mjölkgårdar försvunnit i spåren av mjölkkrisen de senaste åren. Att sedan säkerhetsläget i omvärlden har förändrats har ytterligare påskyndat behovet av en livsmedelsstrategi. Vi är ju bara självförsörjande till cirka 50 procent. Vad skulle hända vid en isolering av landet?

Strax efter jul meddelade alla riksdagspartierna utom SD, att man kommit överens om långsiktiga mål för livsmedelsstrategin, i slutet av januari presenterades strategin och en vecka senare, en handlingsplan för genomförande.

Det finns saker som kan bli avgörande, som verkligen är hoppfulla i livsmedelsstrategin. LRF uppskattar exempelvis det faktum att man för första gången sedan omställning 90 faktiskt pratar om att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka.

Att regeringen avsatt en miljard visar att man nog ändå menar allvar.

Trots det verkar det vara vissa saker som inte går in i våra ledande politikers huvuden.

I strategin och handlingsplanen finns nämligen mycket lite, eller inget alls om hur konkurrenskraften konkret ska ökas. Däremot ligger flera regeringsförslag som man med säkerhet vet inte kommer att öka konkurrenskraften, kvar. Kilometerskatten på tunga transporter, höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel som exempel.

Det talas också en del om om säkra bekämpningsmedel, men ingenting om att se till att vårt jordbruk måste få samma bekämpningsmedelsregler som övriga Europa.

Det känns som man fortfarande inte förstått, eller inte vill förstå den fria, rörliga inre marknaden i EU. Är vissa bekämpningsmedel förbjudna här, men inte i EU, ja, då sjunker konkurrenskraften, odling flyttar. Är skatten på transporter högre här än i EU, ja, samma sak, då gynnas de länder där transporterna är billigare, konkurrenskraften sjunker.

Man verkar fortfarande inte vilja ta ett konkret grepp om konsumtionens miljöbelastning. Istället lägger man som tidigare miljöansvaret på produktionen i Sverige, den blir dyrare, vilket innebär att produktion, jobb och miljöproblem istället exporteras.

Istället har man, i still med Sovjets planshushållare slagit fast att 30 procent av åkerarealen ska vara ekocertifierad till 2030, oavsett hur marknaden för ekologiska produkter utvecklas. Regeringen säger också att 60 procent av alla livsmedel i offentlig upphandling ska bestå av ekocertifierade produkter. Man säger dock inget om att dessa produkter ska vara svenska.

Regelkrånglet då? Tja, så här står det under rubriken Regler och villkor i handlingsplanen: ”Inrätta ett vetenskapligt råd som stöd för regelgivningen inom djurskyddsområdet. Fortsatt utveckling av regelverken kring djurhållning, inriktat på en flexibel och målstyrd lagstiftning med en bibehållen djurskyddsnivå”.

Spännande!

Annons: