De gröna radodlarna på Röhammar

Textstorlek:

Skogs- och jordbruksmaskiner blir allt mer påkostade och avancerade. Men det finns också en annan kategori – slitvargarna – som bara går och går. Under rubriken ”Trotjänaren” letar vi upp veteraner i arbete, fjärran från puts och utställningsskick.

Annons:

På Röhammars gård utanför Stora Melllösa, inte så långt från Örebro, finns två gröna trotjänare som verkligen inte gått i pension. Under odlingssäsongen går de nästan dagligen.

– Vi använder dem till nästan allt vi gör med våra radodlade grödor, det vill säga potatis, morötter och i år också lite rödbetor, berättar Johan Jansson. Det är Johan som tillsammans med sin far, Jan-Olov och brodern Mattias som driver gården. Förrutom spannmålsolding odlar familjen potatis på 20 hektar och morötter på cirka 10.

Traktorerna, en John Deere 2040s från 1982 och en 2850 från 1990 är i grunden rätt lika. Den fyrcylindriga motorn har på den nyare traktorn försetts med turbo och ger 85 hästkrafter medan den på den äldre, tvåhjulsdrivna, ger 75.

– 2040: n köpte vi på annons i Blekinge 1996. 2850:n kom hit så sent som 2006. Den är importerad från Finland Där hade den utväxling för att gå i 40, vilket är en fördel. Inte minst eftersom det blir en del transport på vägen. De stora radodlingshjulen gör att den flyger fram på vägen och ser lite speciell ut, menar Jan-Olov.

Att man på Röhammar satsat på de två äldre John Deeretraktorerna har en helt praktiskt orsak.

– Ja, det handlar om sikten. Vi köpte dem för att dra morotsupptagaren och potatisupptagaren På de här sitter hytten långt bak. Dessutom sitter man långt bak, ovanligt nära bakrutan. Det är också korta och små stänkskärmar. Det är nödvändigt för att man ska se framändan både på morotsupptagaren och potatisupptagaren, berättar Johan.

Fungerar då inte modernare traktorer?

– Nej, ofta har de hytten längre fram. Dessutom är de alltid försedda med stora stänkskrämar som skymmer sikten. Man måste se själva billen på morotsupptagaren för att kunna följa raden och se vad man gör.

Att traktorerna dessutom är små och smidiga, med lite vändradie, är också en stor fördel, särskilt i radgrödor.

– Vi har kikat på modernare små traktorer. Men dels är ofta sikten så pass dålig att den ändå inte går. Ofta är de dessutom enkla i sin konstruktion, med rätt höga bullernivåer och utan snabbväxel. Snabbväxeln är bra att ha ute i raderna för att justera farten bekvämt.

– När vi skulle köps den första, 2240:n, var jag mycket skeptisk. Det fanns ju bara dörr på vänster sida. Med facit i hand är inte det något problem. Numera används ju knappast högerdörren på någon traktor, berättar Jan-Olov.

Traktorerna är försedda med John Deeres välkända så kallade rundhytt. Hytten ansågs på många sätt mycket nyskapande. Många delade i början dock Jan-Olovs skepsis. En traktor med en dörr, kunde det fungera?

– Hytten är rätt modern med tanke på åldern. Alla reglage sitter precis som på moderna traktorer till höger. Allt är enkelt och robust att använda. Hyttens rundade framsida skulle göra interiören mindre bullrig, jag tycker det fungerar. Trots att den äldsta av de här två är 35 år så finns det moderna traktorer som bullrar mer. Traktorn som såldes ny i Finland har faktiskt två dörrar.

– Det var lagkrav i Finland. Dörren finns där på höger sida, men går inte att använda.

På den ena traktorn har man fått byta lameller. På den andra har det varit lite krångel med hydrauliken.

– Inte så konstigt. Det är ju 30 år gamla maskiner som används nästan dagligen. 2850:n har gått 12 000 timmar. På det stora hela har de här traktorerna fungerat mycket säkert.

Hydraulutrustningen på de gamla traktorerna fungerar fint till de moderna maskinerna.

– Ja, de har två dubbelverkande och en extra retur, det räcker.

Både på morotsupptagaren och potatisupptagaren är det elhydraulik. Man styr via en box med elektriska reglage istället för traktorns ventiler.

Vi byter hjul på dem ibland när det krävs extra bärighet, sura höstar. Då sätter vi också på dubbelmontage. Så här i början av säsongen krävs dock radodlingshjulen. Inte sällan är det den fyrhjusdrivna 2850:n som får dra vagnen med lådor. Det är nämligen det som går tungt i den mulljord man odlar på Röhammars gård.

– Vädret kan ställa till det här på mullen. Det blir ofta mycket kletigt på ytan. Vi använder de här gamlingarna till besprutning, kupning, radhackning, radfräsning och till och med till den stora kupfräsen, som vi fräser upp rader före sättning med. Det är bara till den fyra meter breda rotorharven som används för att förbereda såbädd för morötter med, vi använder en större modernare traktor. Då går det lite för tungt för de här, säger Jan Olov medan han klättrar upp på den gamla Grimmeupptagaren som används för färskpotatisen.

– Sämre kan man ha som bonde säger han.

Han står på upptagaren under arbetet och sorterar bort lite jordkokor, stenar och skräp medan potatisarna rusar förbi.

Båda traktorerna är tillverkade i Mannheim Tyskland. John Deere har fortfarande fabrik på samma plats. Från början tillverkades de legendariska Lanz-traktorerna med tändkulemotor i fabriken. John Deere köpte upp Lanz 1956. På den tiden skaffade sig flera stora Amerikanska tillverkare fabriker i Europa. Mannheim-fabriken tillverkar i dag traktorer för hela den Europeiska marknaden. John Deere är världens största tillverkare av jordbruksredskap. Traktorerna är ofta tillverkade i mycket stora serier och spridda över stora delar av världen. Därför är det sällan problematiskt att få tag på delar till sin gamla John Deere.

Familjen Jansson håller efter sina trotjänare, tvättar och målar där det behövs. Hjulen lyser klart gula.

– Det blir mycket roligare att köra då, avslutar Johan.

Annons: