Asifs långa väg till arbete och uppehälle

Gunnar Dybeck, Asif, Sven Dybeck och Hillevi Boström Dybeck trivs ihop. de kämpar för att Asif ska få stanna på gården och i Sverige.
Textstorlek:

Att komma till Sverige som flykting är inte lätt. Ännu svårare är det att komma igång, smälta in i samhället, arbeta, speciellt om man ännu inte har uppehållstillstånd.
För Asif från Afghanistan och familjen Dybeck på gården Ältetorp utanför Askersund har det varit en tålamodsprövande kamp mot byråkratin för att kunna få Asif kvar på gården.

Annons:

 

Asif flydde från Afghanistan till Sverige för ungefär två år sedan. Då hade han under flera år varit byggnadsarbetare, svetsare i Iran, ofta under rätt svåra förhållanden.

– Jag föddes och växte upp under Taliban-styret. Jag tillhör fel folkgrupp och fel religion, det har gjort det svårt. Jag har exempelvis aldrig kunnat gå i skolan, jag kan inte jobba där, berättar Asif.

I Sverige kom Asif till flyktingförläggningen Englagård, i Åsbro. Där kom han i kontakt med studieförbundet Vuxenskolan och projektet ”Utveckling från första dag” . Han fick en tre månaders praktikperiod hos Familjen Dybeck, trots att han ännu inte fått uppehållstillstånd.

– Det fungerade bra. I min värld är det bra att komma igång, arbeta och på det sättet känna att man är en del av samhället. Vi gillar Asif och det fungerar bra. Han har mycket bra hand med djuren. Jag kallar det ko-öga, inte alla har det, säger Sven Dybeck.

Sven driver mjölkproduktion med 200 mjölkkor tillsammans med hustrun Hillevi och sonen Gunnar.

Efter praktikperioden började dock problemen. Eftersom Asif då saknade både uppehållstillstånd och arbetstillstånd fick han inte arbeta. Till råga på allt stängde migrationsverket i den vevan flyktingförläggningarna, även Englagård. Asif skulle bli kommunplacerad som det heter. Kommunplaceringen blev en chock, i en annan del av Sverige, i Luleå.

– Vi ville ju ha kvar Asif här. Han kunde ju få jobba här. I Luleå skulle han ju få börja om igen, nya människor, söka jobb igen. Här hade han ju det. Vi sökte olika vägar. Eftersom Asif inte har uppehållstillstånd kan vi inte få någon hjälp från Arbetsförmedlingen. Undantag medges inte. Vi beslöt oss för att låta Asif bo här. Tackar han nej till kommunplaceringen är det 61 kronor om dagen i stöd från staten som gäller.

Familjen skulle behöva hjälp på något sätt för att hålla kvar Asif.

– Han är jätteduktig. Men han kan ju mycket lite svenska och är ju, för att han har haft det svårt i sitt hemland, analfabet. Han skulle ju behöva gå i skola, lära sig läsa och skriva, ta körkort och liknande.

Trots svårigheterna kämpade Asif och familjen Dybeck vidare.

– I augusti i år fick så äntligen Asif arbetstillstånd. Det innebär att han kan få arbeta. Trots svårigheterna bestämde vi oss då för att hjälpa Asif. Vi anställde honom med avtalsenlig lantarbetarlön. Nu jobbar han här, och bidrar med skattepengar, trots att jag verkligen inte kan säga att samhället ger honom särskilt mycket tillbaka i dagsläget.

Om nu Asif skulle få uppehållstillstånd, asyl, i Sverige, ja då måste familjen Dybeck antagligen riva anställningsavtalet och säga upp honom.

– Ja. Har han redan jobb är han nämligen inte berättigad till stöd för nystartsjobb, eller för den delen SFI, Svenska för invandrare.

För att få jobba måste också Asif ha ett bankkonto.

– Det har vi, efter många krångliga samtal lyckats fixa. Han behöver också ha ett pass. Det måste han ordna på Afghanistans ambassad De har inte varit särskilt hjälpsamma och han har tvingats åka dit ett par gånger. Passet ska enligt uppgift nu finnas, men han har inte fått det. Vi vet inte var det är heller.

Asif började också åka på intervjuer hos Migrationsverket, som nu ska avgöra hans framtid, om han får stanna.

– Det ställer konstiga frågor. Om jag svarar på några frågor. får jag genast andra, som är ännu konstigare De säger att allt är bra i Afghanistan, men det är det inte, de vet inte, säger Asif.

Vid den första intervjun avbröt Asifs advokat. Det fanns inte ens en tolk som kunde Asifs språk tillgänglig.

– Vi har fått reda på att en etableringsprocess kan ta i snitt 7-8 år innan folk kommer ut arbete Till stor del beror den tiden på långa tider av overksamhet, väntan, på byråkratin. Jag förstår att det tär något enormt, bryter ner folk. Allt det här måste gå att skynda på. Vi behandlar inte folk mänskligt. Vi ska åtminstone göra vårt bästa så Asif kan få jobba i ladugården här istället för att bara sitta och vänta menar Sven.

Asif har arbetstillstånd i två år. Även om han inte får Asyl kan han förlänga med två år till. Är han då fortfarande anställd hos Dyrks kan han få uppehållstillstånd tack vare att han har jobb.

– Jag tycker inte man ska glömma att Asif, trots alla svårigheter, trots att han inte vet om han får stanna, nu är en fungerande skattebetalare, som går till jobbet varje dag. Jag vet ju att alla vinner på det, samhället, vi och Asif, Med lite välvilja från systemet skulle det här med integration fungera betydligt bättre, avslutar Sven Dybeck.

Annons: