Bästa jordbruksmarken stryker med när kommuner vill växa

Logistik, lager och utrymmen för långtradare breder ut sig i Närke. Både Hallsbergs kommun och Örebro, bilden är tagen på Berglundaområdet, satsar stort. Nu vill även Kumla kommun vara med i leken genom att erbjuda logistikföretag att etablera sig, på bästa jordbruksmark.
Textstorlek:

Den produktiva jordbruksmarken i Sverige minskar successivt. Vi har ungefär 2,5 miljoner hektar att bruka ungefär. Men vi konsumerar livsmedel från drygt 3,5 miljoner hektar i landet. Alltså använder 1 miljon mer mark än vad vi egentligen har tillgänglig. Vi importerar allt mer mat.
Det byggs allt mer på åkermark, trots att det egentligen inte är tillåtet enligt miljöbalken.

Annons:

När landets tätorter växer är det fortfarande det vanligaste att man flyttar staden utåt och bygger på åkermark. Även när städer förtätas, med mer bostäder centralt, utnyttjas åkermark. Det beror på att de industrier, småfirmor och liknande som inte får plats när det förtätas, helt enkelt flyttar till nya lokaler en bit ut, ofta i kombination med nyinflyttade logisitkföretag och handelskedjor. Resultatet är att nästan alla större och mindre städer har en växande ring med industri – och köpområden runt omkring.

Ofta är det den allra bästa åkermarken som stryker med.

– Det rör sig kanske om om världens bästa mark för produktion av humangrödor, som vete, som vi har runt våra städer från Mellansveirge och söderut, säger Anders Larsson, adjunkt på institutionen för landskapsarkitektur på SLU i Alnarp och styrelseledamot i föreningen ”Den goda jorden”, som arbetar för att motverka exploatering av produktiv åkermark.

– Här i landet har vi numera ofta snittskördar på sådär 10 ton just på de här stadsnära markerna. Ett snitt ute i världen är bara 1 ton. När man bygger på ett hektar åkermark utanför en av våra städer, behövs alltså 10 hektar någon annanstans i världen för att ersätta produktionsbortfallet.

Tyvärr är det inget flertalet kommunala planerare reflekterar över.

– Det förs dialog om det här lite varstans. Enskilda politiker och tjänstemän börjar vakna, det händer en del, men mycket sker helt slentrianmässigt, utan minsta eftertanke. Det finns egentligen få eller inga goda exempel där man vänt trenden. Snarare hamnar allt mer mark under översiktsplaner och detaljplaner.

I miljöbalken är det tydligt att man inte ska byggas på produktiv åkermark. Ska det ske ska man kunna påvisa att samhällsnyttan överstiger produktionsvärdet på marken. I praktiken görs ytterst sällan några sådana beräkningar eller ställningstaganden.

– Frågan är ju om man man ens kan värdera bortfallet av livsmedelsproduktion i all framtid. Kan man beräkna hur bortfall av åkermark här påverkar andra människor i världen i framtiden, frågar Anders Larsson.

– Man sätter inte in livsmdelsproduktion i ett sammanhang. Av slentrian ser man bara marken som billig och tillgänglig. Något man kan ta när det behövs.

Det finns ytterst få fall där markägare överklagat beslut där kommunen exproprierat åkermark för byggnation, många förutsätter att det inte är ens någon idé.

Till stor del beror problemen på kommunernas planmonopol och det kommunala självstyret. Besluten fattas ofta av tjänstemän och politiker som kanske inte har hela bilden klar. Man ser en kortsiktig besparing. Dessutom står intressen ofta mot varandra. Byggherrar, exploatörer, vill gärna bygga så billigt som möjligt. Att kommunen sedan får dra större lass för VA och vägar bryr man sig inte så mycket om. Man anser att det är viktigare att det byggs än var det byggs, fortsätter Anders Larsson.

Anders har bland annat med hjälp av sattelitbilder kunnat påvisa ett de flesta städer i landet har så stora obebyggda områden inom sina nuvarande gränser att man rimligen inte behöver använda jordbruksmark på många decennier.

– Då är det inte i första hand frågan om grönområden och liknande utan stora, mindre förtätade ytor som ofta inte används till något i dag. Det är bara att titta sig omkring. Våra städer är är ofta mycket glesa, speciellt om man bara kommer ut några hundra meter från stadskärnorna.

Per Willén, regionordförande i LRF för Örebro län säger så här:

– Man värderar inte jordbruket, trots llvsmedelsstrategin och regionala utvecklingsplaner som säger att jordbruksmarken inte bara ska bevaras, utan utökas. Kommunernas vilja att kortsiktigt konkurrera med andra kommuner om logistikinvsteringar och liknande är viktigare än att värna jordbruk och livsmedelsproduktion. Man ser inte värdet i det.

Karl Hulterström, regionchef för Svenskt näringsliv i Örebro län arbetar en del med äganderättsfrågor säger så här.

– Det är givetvis så att man ibland måste bygga även på åkermark. Men vi ser en klar och tydlig trend i synen på marken och äganderätten. Det gäller både som här, planfrågor och när det kommer till naturhänsyn. Man värderar inte, eller ens bryr sig om att marken kan vara någons produktionsmedel, att det är det någon lever på, driver företag på, betalar skatt med hjälp av. Det finns en uttalad nonchalans. Man bryr sig inte ens om att fundera på vad marken kan betyda för framtida tillväxt.

Annons: