Låg risk för ASF i landet

Danskarna bygger ett staket för att förhindra invandring av tyska vildsvin, i Kina har mer än en halv miljon grisar dött eller avlivats det senaste halvåret och i Frankrike oroar man sig för att smittan som upptäcktes i Belgien ska passera landsgränsen. Ja det finns anledning att oroa sig för den afrikanska svinpesten ASF som drabbar såväl tamgrisar som vildsvin.

När Jordsbruksverket tillsammans med Statens veterinärmedicinska anstalt bjöd in till ett seminarium om ASF i slutet av december pratade man både om förebyggande åtgärder, bekämpning vid ett utbrott och hur en minskad vildsvinsstam kan vara ett första steg i bekämpningsstrategin om ett ASF-utbrott blir aktuellt.

Sjukdomen som är etablerad i Afrika upptäcktes för tio år sedan i Georgien och har sedan dess spritt sig till Östeuropa för att i september upptäckas i Belgien. Även stora områden i Kina är hårt drabbade. Nära 95 procent av alla utbrott rör vildsvin och därför är det extra viktigt att den som hittar döda vildsvin i naturen kontaktar SVA.

Karl Ståhl är statsepizootolog vid SVA berättade vid seminariet att viruset har lång överlevnadstid i exempelvis vildsvinskadaver och att det därför är oerhört viktigt att jägare och andra som rör sig i naturen rapporterar in fynd av döda vildsvin. Då kan konsekvenserna minimeras.

Men det är inte bara vildsvinen som sprider smittan. Människan har en stor del i hur fort spridningen av ASFgår. Förmodligen är det den mänskliga faktorn som bidragit till att smittan i Belgien blev ett faktum. Här hittade man smittade vildsvin i närheten av en stor väg, många hundra mil från senast funna smittkälla.

Karl Ståhl menar att risken för att Sverige får in smitta är förhöjd men låg tack vare vårt geografiska läge. Den troligaste orsaken till ett framtida utbrott i Sverige, är liksom fallet i Belgien, att importerat och smittat matavfall når vildsvinen.

– Skulle olyckan vara framme och ett utbrott konstateras på vildsvin kommer biosäkerheten i  alla grisbesättningar i det drabbade området att säkras, störningar minimeras så att smittade vildsvin stannar och kan avlivas i sitt hemområde och provtagningar genomföras. Tidigast två år efter att sista fallet av ASF konstaterats kan området friförklaras. Något som innebär att allmänheten inte får vistas i området.  

Vid ett eventuellt utbrott i  en tamgrisbesättnin kommer samtliga grisar på anläggningen att avlivas och en skyddszon på minst tre kilometer upprättas samt en övervakningszon på minst tio kilometer och sanering av stallar. Det blir även transportrestriktioner för besättningar i närheten.

Hos Gård- och Djurhälsan får såväl rådgivare som veterinärer många frågor från medvetna  grisproducenter som undrar hur de kan skydda sin besättning från ASF.

Ebba Schwan som arbetar med smittskyddskontroll berättar att de flesta gårdar har bra smittskyddsrutiner men brister i att informera alla som jobbar på eller besöker gården. Störst fokus bör ligga på utländska kontakter som besök och arbetskraft, matrester och möjliga kontaktvägar med smittade vildsvin som exempelvis jägare eller direktkontakt.

Bästa råden Ebba ger är att; upprätta plan och regler kring gårdens biosäkerhet, se till att alla som jobbar på och besöker gården informeras om smittskyddsrutiner, inför 48 timmars gräns för anställda och besökare som varit i kontakt med djur utomlands, utrusta besökare och anställda med rena och gårdsegna kläder, inför obligatorisk handtvätt och sist men inte minst tillåt inte utländska köttprodukter på gården och ge aldrig grisar någon form av matfall.

Hela seminariet om ASF finns att se som film på Jordbruksverkets hemsida.