”Svensk skogsnäring ska vara hållbar och växande. Den privata äganderätten till skogen ska värnas. Markägare ska få rättmätig ekonomisk kompensation vid inskränkningar i ägande- och brukanderätt.”
Orden levererades med skärpa. Rakt och välformulerat gavs besked som är avgörande för att vi – 330 000 skogsägare i familjeskogsbruket – ska våga satsa på skogsvård och känna framtidstro. Orden föll hårfint nära de lydelser som vi i skogsägarrörelsen omsorgsfullt hade mejslat fram och i fjol stadfäst i principdeklarationen om äganderätt och brukad skog för hållbar utveckling.
Den här gången var det inte en företrädare för skogsägarföreningarna som tog till orda. Nu stod statsministern själv i riksdagens talarstol och tillkännagav det som i åratal har varit familjeskogsbrukets mantra.
I nästa andetag kom svar på frågan varför skogen är en sådan nyckelresurs: ”Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsnation. … Sverige ska utveckla den resurseffektiva, cirkulära och biobaserade ekonomin.”
Regeringsförklaringen manifesterar värdet av skogar, skogsbruk och utveckling som håller i längden.
Vi var många som andades ut när Sverige, utan extraval, äntligen fick en ny regering. Vägen dit prövade oss. Tålamodet hos oss, de många medborgarna. Värdegrunden för de politiska partiernas ledare.
Bärande för regeringsdeklarationen är Januariavtalet där fyra riksdagspartier i sjuttiotre punkter kommer överens om sakpolitik. Här är texterna om skogspolitik mer utvecklade: Särskilt i fokus är goda villkor för företagande i skogssektorn. Stärkt äganderätt ska utredas.
Rättssäkerheten ska säkerställas så att markägare får ekonomisk kompensation när ägande- och brukanderätt inskränks – och anslagen ska räcka även till skötsel av skyddad natur.
Artskyddsförordningen ska ses över för att effektivt och rättssäkert både värna hotade arter och vara tydlig gentemot markägare när man har rätt till ersättning.
Den utökade nyckelbiotopsinventeringen återupptas inte. Naturvården ska bygga på legitimitet hos de människor och verksamheter som berörs. Därtill konkreta åtgärder för att stärka utvecklingen av biobaserad ekonomi, inte minst genom ökat byggande i trä och klimatdeklarationer för klimatbra byggande.
Ja, visst har jag redan hört varningsrop om frågor begravna i utredningsträsk. Ja, visst kan skogsnäringen önska sig mer. Samtidigt: Under mitt vuxna liv har aldrig skog i bemärkelsen positivt brukande så starkt och tydligt lyfts fram i en regeringsdeklaration och i en blocköverskridande partipolitisk överenskommelse.
Med tillförsikt möter jag nu den nya politiken. Tillförsikt – buren av tillit till att politiska förtroendevalda faktiskt håller vad de lovar. Tillförsikt – med stark tro på god prognos. De två partier som valde att ställa sig utanför regeringen, Centerpartiet och Liberalerna, kommer att medverka i årliga avstämningar av politikens verkan när nya budgetar formas. Socialdemokraterna har lång tradition att se skogarna som en tillgång, inte endast för klimatsmarta lösningar, utan också för arbete och framtidstro i hela landet. Miljöpartiet får lära sig läxan om skogarnas betydelse för den största miljöfrågan av alla: att rädda klimatet och därmed livet på vår planet. Personligen litar jag här mer på Isabella Lövin än på miljöministrarna Romson och Skog.
”Magin i svensk gammelskog. Lärkans drill. … Det ska gå att leva, bo och arbeta i hela landet. Sverige ska hålla ihop.” Så sade han, statsminister Stefan Löfven. Kungen log där han satt i riksdagens träklädda kammarsal – han älskar ju skog och skogsbruk.
”Ett samhälle i samklang med naturen – det är mänsklighetens överlevnadsfråga.” Det hade jag lagt till, om jag hade varit talskrivare. Nu är det upp till bevis, i det parlamentariska samarbete som kan bli historiskt. Så här långt har skogsägarrörelsens påverkansarbete givit framgång.
Karin Perers. Ordförande Mellanskog