Skogs- och jordbruksmaskiner blir allt mer påkostade och avancerade. Men det finns också en annan kategori – slitvargarna – som bara går och går. Under rubriken ”Trotjänaren” letar vi upp veteraner i arbete, fjärran från puts och utställningsskick.
Roland Winblad i Skyberga, nära Kumla, är förtjust i Nuffield. Han äger inte mindre än fyra stycken. 3 stycken 3/42 och en 4/65.
– Då har jag bara samlat i ett par år. jag skulle gärna vilja ha ta på fler, speciellt de lite äldre modellerna, berättar han.
Nuffield var under 50 – och 60-talet populära i Sverige. Vissa år var försäljningen i paritet med storsäljare som Volvo BM, Ford/Fordson och Massey Ferguson.
Rolands Nuffieldvurm föddes redan 1970.
– Ja, Jag minns inte riktigt vad det var som fick mig att fastna för märket från början. Kanske var det så enkelt att jag råkade hitta en passande maskin till rätt pris. Jag köpte min första Nuffield 1970. Det var en 10/60 med några år på nacken då. Den var var skogsutrustad, med en kran på taket, halvbandsutrustning och en förstärkt framaxel. Jag brukade då min föräldragård.
1974 blev det byte.
– Då köpte jag en Nuffield 4/65 från 1969. Samma årsmodell som den jag nu äger. Jag jobbade på den tiden på Hallsbergs kommun och körde även på entreprenad. Jag röjde bland annat snö och körde slam-containers med Nuffielden, fram till 1978,
Då blev det andra traktorer, det hade nämligen hänt saker med märket då.
– Ja, omorganisationer, sammanslagningar, gjorde att märket bytte namn till Leyland. De blev blå. Men det stannade inte där. Med namnbytet blev det skit. Traktorerna tappade snabbt i kvalitet, menar Roland.
De mindre trecylindriga 3/42 som Roland äger är av årsmodellerna 61 och 64.
– På 64:an nyare har det blivit en grövre framaxel och oberoende kraftuttag och hydraulpump. Det innebär att kraftuttaget och hydraulen går även om man trycker ner kopplingen, som på en modern traktor.
Traktorerna har dock en egenhet som nog var rätt omodern i början av 1960-talet. De har inte hög och lågväxel. Lådan har bara fem växlar framåt och en back.
I likhet med alla Nuffield från 50-talet har 3/42 högerstyrning, eller, i alla fall något åt det hållet. Ratten sitter inte i centrum, utan lite åt höger. Det underlättar insteget från vänster.
– Alla mina tre 3/42 är försedda med en nedfällbar belastningsbrygga där fram, där man kunde lägga sten och kanske en vikt. Det beror på att traktorn är rätt lätt i framändan. Den kan lyfta och dra en treskärig plog på lätta jordar. Men då lättar den gärna där fram. Den enkla växellådan gör nog traktorkroppen rätt kort.
Motorn är Nuffields egna, eller BMC, som koncernen egentligen hette, den är på drygt 40. hästkrafter. Alla traktorer från den här tiden levererades med störtbåge eller hytt. Rolands traktorer har en väderhytt som påminner om Klippan, men är från en annan tillverkare.
Rolands 4/65 var efterföljare till Nuffield 10/60. Designen var annorlunda, med lite utstickande fästen för framljusen. Det ger ett lite glosögt intryck. Nu är det en för tiden modern traktor, med diffrentialspärr, växellåda med hög och låg och hela fem gruppväxlar.
– Hydraulen har har lastavkänning med ungefär samma system som Ferguson, även om det nog inte var riktigt lika utvecklat. Den hade hängt med rätt länge 1969. Det var också standard med yttre hydraulik, med egen ventil. Den fyrcylindriga motorn är på 65 hästkrafter. BMC, Brittish Motor Comapany hade nu blivit BLMC. Leyland hade kommit in i bilden.
Traktorn är försedd med en tidstypisk hytt som påminner om de som satt på exempelvis Massey Ferguson. Rätt mycket plåt, rätt lite fokus på ljudisolering. En betydligt mer påkostad instrumentering och och värme.
Roland har renoverat sina Nuffield varsamt och målat upp dem.
– Det har varit lite varierande skick. Min 3/42 från 61 hade exempelvis av någon anledning en skjorta i tanken. Motorerna är inga konstigheter. Det som förstör dem är om de står utan kylarvätska under lång tid. Då torkar tätningarna till de lösa fodren, avslutar Roland och äntrar sin 4/65.