Ny plaståtervinning

Den insamlade ensilageplasten ska nu, med en ny anläggning i Vetlanda, återvinnas i Sverige. Det företaget KRS som kommer förvandla skitig ensilageplast till ungefär 8 000 ton ny plastråvara i form av granulat, per år.

Insamlingen av använd ensilageplast brukar ske mitt i sommaren. Det är bara frågan om ett par dagars mottagning på varje ort. Det brukar innebära ringlande köer i med bönder i traktor som kommer för att lämna sin plast. Insamlingen organiseras av en slags branschförening, Svepretur, som ägs av tillverkare, importörer och återförsäljare av ensilagefilm, plastsäckar och odlingsfolie. Insamlingen drivs utan vinstintresse och betalas av en avgift när man köper ny plast.


KRS, Kretslopp och Recykling i Sverige AB har sedan 2016 uppdraget att ta hand om all den plast som insamlingsorganisationen Svepretur får in. Det rör sig om ungefär 20 000 ton ensilageplast, säckar, odlingsfilm samt dunkar för växtskydds- och ensileringsmedel.

– Av det vi får in räknar vi med att årligen tillverka ungefär 8 000 ton plastgranulat, alltså ny plastråvara i en ny anläggning i Korsberga, Vetlanda. När den är helt klar kommer vi sysselsätta 15 personer, säger Erik Lagerqvist, medgrundare till KRS.

Det har varit svårt att återvinna ensilageplast. Det har dessutom inte funnits någon anläggning för återvinning i Sverige. Det mesta av plasten som samlats in har därför gått på export bland annat till Tyskland och Polen. Ibland har det varit svårt att hitta någon köpt plasten, då har den lagrats.

Det är det faktum att ensilageplast oftast är skitig och innehåller skräp som varit problemet.

– Det som gjort det här möjligt nu är bland annat betydligt bättre filter avsedda att filtrerar smält plast. Vi kommer också ha en nyutvecklad tvättanläggning där plasten tvättas innan den smälts ner.

– Vinnaren i det här är miljön, klimatet. Vår återvinning innebär mindre transporter och mindre användning av ny, fossil råvara.

Plastgranulatet från den återvunna plasten ska hålla hög kvalitet och vara fullt användbar till det mesta i plastväg.

– Ja, exempelvis ny ensilageplast och plastpåsar kommer vårt plastgranulat fungera utmärkt till.

Tanken är att det hela ska vara igång redan i augusti.

– Det innebär att den plast vi samlar in i sommar ska återvinnas i den nya anläggningen, känns bra att inte behöva exportera, transportera plasten utomlands.

LRF, lantbrukarnas riksförbund går in med pengar i den nya anläggningen. Det gör att de dessutom blir delägare till KRS, med en andel på 10 procent. Staten och EU bidrar också via det så kallade Klimatklivet, för investeringar som ska minska klimatpåverkan.

LRF vill bidra till att minska plastsvinnet och ser klimatvinster i att ha återvinningen i Sverige.

Återvinningsanläggningen ska inte påverka själva insamlingen.

– Om det här går bra kanske dock kostnaden för återvinning på sikt kan sjunka. Då borde det påverka avgiften på plasten, avslutar Erik Lagerqvist.

Blandskog och plåthatt kan rädda skadad skog

Barken sitter löst på den skadade granen som med hjälp av kåda försöker täppa till mängden av små hål som orsakats av granbarkborrens framfart.

– Vi har haft skogen under uppsikt och huggit bort de granar som varit dåliga. Det som är angripet måste bort, berättar Peter Johansson, skogsägare i Sevalla, ett område som drabbats hårt av angrepp av granbarkborre.

Han menar att det gäller att agera snabbt.

Vi står vid den senaste avverkningen, ett hygge på cirka åtta hektar, som påtvingats på grund av för stora angrepp av granbarkborren. De friska stammarna har redan forslats bort, kvar ligger stammar från angripna träd som blir till bränsleved. Har granarna torkat under bark är det vad som återstår. Varken sågverk ellr massabruk köper sådana stockar.

– Granbeståndet här var ett sparkapital med drygt 100 år på nacken så det var hög tid att slutavverka. Som tur är har de flesta träden klarat sig från angrepp. Vi har lyckats rädda ett bra virkesvärde trots allt. Men i kanter, där solen kommit åt har barkborren dödat en hel del träd.

Torkan stresssade granar

Granbarkborren föredrar försvagade, stressade granar och fjolårets värme och torka har gynnat populationen som enligt uppskattning från bland annat Skogsstyrelsen femdubblats.

En stor andel av den avverkning som nu genomförs i Västmanland är kopplad till skadedjuret.

– Vi har haft mindre angrepp tidigare och huggit bort det som varit skadat.

– Jag tog över skogen 2013 och kan konstatera att den avverkning som gjorts sedan dess har berott på granbarkborren, vi har hela tiden upptäckt nya skador säger Peter Johansson.

Hans skog växer inte på någon direkt tallmark med knallar och vitmossa och granen som planterats av hans far och farbröder har växt bra här.

– Det är en blandskog där granen hittills dominerat men nu får jag försöka korrigera det och blanda upp än mer med tall samt släppa upp mer av det löv som kommer efter avverkningen.

Planen är en skog med cirka 60 procent gran, 30-40 procent tall och resterande lövträd, en blandskog med andra ord. Det finns flera fördelar med det. Barkborren gillar exmepelvis inte björk. Finns björk i betåndet angrips ofta inte granarna

– Kruxet är att älg och framförallt rådjur är förtjusta i tallens toppskott något som blir förödande för ett tallbestånd. 

Vi stannar till vid en tallplantering med några år på nacken. Här syns spår av Peters nedlagda arbete med att stoppa viltets förkärlek till blivande talltoppar.

– Den vita färgen är ett illasmakande medel som jag sprutat med, men som du ser har det inte hindrat alla individer från att smaka på tallskotten, visar Peter.

Plåthattar mot betning

I år försöker Peter med en ny metod, plåthattar som fästs runt tallens toppskott. Förhoppningen är att metallen avskräcker den hungrige som sätter tänderna i plantan.- Det är ett som sagt var ett försök, men väl värt att prova, menar Peter. Plåthattarna kostar två kronor styck jämfört med färgmedlets pris på 50 öre plantan.- Å andra sidan kan plåthattarna återanvändas så den extra kostnaden går att räkna hem. 

När det gäller granbarkborren är framtiden oviss. Förra året uppskattar Skogsstyrelsen att tre-fyra miljoner kubikmeter skog förstörts granbarkborre. Ett ekonomiskt värde på miljardbelopp. I år väntas skadorna bli lika stora eller i värsta fall dubbelt så stora. Skadenivåerna kommer att kunna uppskattas säkrare efter höstens inventering. 

– Det vi kan hoppas på är en blöt höst och en lång vinter, avslutar Peter Johansson. 

Snart nya kor vid Bystad igen

Brevens bruk AB i Östra Närke satsar på dikor i ett helt nytt stall. Det var mer än 30 år sedan det sist fanns djur på gården. Stefan Svensson var med redan på den tiden.

Brevens bruk bedriver jordbruk på flera gårdar som ingår i företaget. Vid gården Bystad var det länge sedan det fanns kor.

– Men när jag började i företaget 1984 hade vi 80 mjölkkor vid Brevens gård, vid själva orten Breven, berättar Stefan Svensson, som är lantbrukschef på Brevens bruk AB

– Men det lades ner redan 1986. Nu är det dock dags för djur igen, den här gången satsar vi på dikor, köttproduktion.

Det nya stallet, som precis är bessiktat och klart väntar i skrivande stund fortfarande på de första djuren.

– Det här är ju helt nytt för oss. Vi vill känna oss för. Det gör att vi börjar med 25 dräktiga kor och kvigor, som nog är på plats när den här tidningen kommer ut.

Stallet ska efter hand, inhysa 100 dikor med ungdjur i fyra olika avdelningar.

– Det som egentligen blev den utlösande faktorn för att åter ha djur i företaget blev att vi för fyra år sedan började restaurera gamla betesmarker här. Fram till i år har vi restaurerat totalt 30 hektar nära Sjön Sottern här. Vi har haft inlånade djur. Men efter hand har en önskan om att ha egna djur vuxit fram. Vi vill själva kunna styra över betningen ett annat sätt.

All åkerareal som företaget odlar håller också på att ställas om till ekologisk produktion.

– Man kan väl säga att det också bidragit till beslutet att skaffa djuren. Alla vår mark ligger nu i karens på väg mot ekologiskt. Också det är ju nytt för oss. Men med djur blir det naturligt att få in vallodling i växtföljden, liksom tillgång till stallgödsel.

Men djuren innebär många nya rutiner.

– Ja, ta bara det här med halm, det är vi inte vana vid.

Stallet är byggt efter det mönster som varit vanligt de senaste åren. Längst in en liggavdelning för djupströbädd, sedan en skrapgång och så fodergrindar utåt mot ena långsidan. Utanför finns en gjuten platta för utfodring. Taket går ut som en möss-skärm över foderplatsen.

– Folk frågar en del om hur vi ska göra. Svaret är väl att vi inte är riktigt säkra. Första tiden blir ju ett prov, fråga mig om ett par år så vet ja Men tanken är att vi ska utfodra med rundbalar, direkt mot fodergrinden. Fri tillgång på foder. Det blir i stort sett enbart grovfoder.

– Vi har köpt in 25 dräktiga kor och kvigor på en gård i Södermanland. Det ska bli riktigt roligt att äntligen få in djur i stallet, nu när allt står här på plats, rent och fint, säger Stefan.

Barkborrarna orsakar fortsatt stora problem

Just nu sätter barkborrarna agendan för skogsbruket i stora delar av Svea Jord & Skogs område. Läget är allvarligt vilket de flesta kan se med egna ögon.

– Det här slår sönder hela planeringen. Barkborrarna har dominerat vårt arbete sedan förra sommaren och vi ser väl ingen riktig ljusning, säger skogsentreprenören Tomas Gustafsson från Pålsboda, Närke.

– Ett problem med barkborrar är ju att utvecklingen går så fort. Vi kan vara på plats för att avverka barkborreangripen skog. Under tiden vi jobbar upptäcker vi att angreppet spritt sig. Kanske är det då 10 hektar till som måste avverkas, medan andra skogsägare får vänta. Så har det varit hela tiden sedan förra sommaren, berättar Tomas.

Jag träffar honom är han avverkar gran planterad på åkermark.

– Det här är extremt. Den här skogen är planterad så sent som 1990. Det är ovanligt att vi avverkar så ung skog som är så hårt drabbad. Det som inte barkborrarna tagit är rötskadat.

Så här säger Matts Söderström, skogschef på Mellanskog:

– Vi i Mellanskogs område ligger ett år efter Götaland. Det man såg där ser vi här i år. Situationen är allvarlig Trots att vi haft gynnsamt väder, en sval, ganska regnig sommar. Det här började redan förra sommaren. Vi arbetar fortfarande med med att röja efter stormen Alfrida, men annars är det granbarkborren och dess härjningar som är fokus nu. Så kommer det vara länge.

Matts menar att det är oerhört viktigt att man nu inventerar sin skog och upptäcker angrepp.

– Vi har folk som kan hjälpa till, men man kan också titta själv. Agera i tid. Utvecklingen går mycket fort. Träd som ser helt friska kan kan bara några veckor senare vara röda, döda. Då kan redan virkesvärdet och massavedsvärdet vara förlorat. Massabruken tar inte stockar. som är torra under bark. Gå ut i skogen och leta efter borrhål och borrmjöl under träden. Tveka inte att agera. Ofta tror jag man tycker att det inte ser så farligt ut och väntar. Det kan vara ett misstag.

Tomas Gustavsson inflikar

– När man ser borrhål i barken, och borrmjöl under trädet, är det ofta spåren efter när barkborrarna lämnat träden man ser. Trädet är då i praktiken dött. Då kan det gå mycket fort 3-4 veckor senare kan trädet vara rött och barken på väg att trilla av. Då är trädets värde ofta förlorat. Det kan möjligen bli brännved.

Innan barkborrarna har borrat sig ut ur trädet har de funnits där ett tag. Från svärmning, det vill säga när barkborrana flyger och angriper ett träd, tar det 8-10 veckor innan äggen de lagt i träden kläcks och de borrar sig ut.

– Utifrån det tror jag dessvärre att vi kan räkna med en ny våg av döda, röda träd senare i höst, vi ser redan många tyvärr, Även om det varit svalt har barkborrarna svärmat, det vet vi, säger Matts Söderström.

Barkborreangreppen förra året och denna sommar kommer av fjolårets extrema torka.

– Barkborrarna är inte den enda orsaken till att granar dör. Det torra vädret har stressat granar. Det gör dem känsliga för angrepp av alla möjiga slag. Skogsbruket har delvis sig själva att skylla i stor utsträckning. Det har ståndortanpassats för lite. Gran har dominerat, även på mark där det borde vara tall. Vi vet att granbarkborren ogillar björk. Mer björk i granbestånden skulle ha kunnat skydda mycket skog.

De stora barkborreangreppen har sammanfallit med vikande konjunktur och ökad avverkning.

– Ja. Dels är det ju så att vi inte bara kan avverka granbarkborreträd. Det finns också en rädsla för att drabbas, vilket ökat intresset för att avverka. Allt sammantaget har satt en press nedåt på priserna tyvärr, avslutar Matts Söderström.

Andra regler gäller för staten

När barkborren slår till drabbas mycket skog. Som skogsägare har man då vissa skyldigheter. Ett exempel är att man bör ta bort vindfällen. Men vad händer om man råkar ha skog i anslutning med ett naturreservat. Där gäller nämligen inga sådana skyldigheter

Lars-Åke Letskog är skogsägare från Snavlunda och äger skog på flera håll nära orten. Han är också inspektor på Skogsägarföreningen Mellanskog och därmed insatt i skgsbruk.

Han äger mark i anslutning till ett cirka 50 hektar stort naturreservat i utkanten av Vretstorp, i Hallsbergs kommun. Reservatet, som inrättades 2007 heter Nygårdsvulkanens kalkbarrskog. Det är ett område som till stor del domineras av granskog.

– Jag och några skogsägare till i området hävdar att vi under det gångna året, drabbats betydligt hårdare av barkborreangrepp än vad som är genomsnittligt för området, just på grund av reservatet.

Lars-Åke visar kartor över området där avverkningsanmälningar till skogsstyrelsen finns inritade.

– Bara i år är det anmält en bit över 100 hektar skog till avverkning. Allt det handlar om avverkningar som ska göras på grund av barkborreangrepp. Jag har redan avverkat fyra hektar här i juni- juli. När jag sedan i samband med det gick runt här kunde ja konstatera att ytterligare 11 hektar var drabbat. Även dessa avverkades. Nu är frågan om inte mer skog drabbats. En granne i närområdet har anmält mer än 50 hektar till avverkning, allt drabbat i varierande grad.

Men, det råder inte ens för en lekman, någon tvekan om var angreppen gått längst, var de svåraste skadorna finns.

I reservatet är barkborreangreppen massiva. Det rör sig om gammal granskog, cirka 100 år. I stort sett alla granar är drabbade. Flertalet är redan döda. Det finns gott om nedfallna stammar, en del äldre, men andra har troligtvis ramlat i år. Ett fåtal gröna granar syns. Det rör sig om unga träd.

– Man brukar säga att barkborren inte attackerar träd som är smalare än 20 centimeter i brösthöjd. Det kan stämma här. Det är dock inte många träd som är gröna.

Lars-Åke har förståelse för att vi måste ha reservat, som lämnas orörda. Men anser samtidigt att privata skogsägare drabbas orimligt hårt i ett sådant här fall.

– För mig är det självklart att angreppen i närområdet hade varit mindre om man i reservatet agerat som privata markägare måste göras enligt lag. Att ta bort liggande stammar anses enligt skogsstyrelsen vara nyckeln för att bekämpa barkborrar. Trots att inte vår mark är reservat, eller berörs av detta, drabbas vi ju hårt ekonomiskt.

Han tror dock inte på någon ersättning från staten.

– Nej, det är nog inte realistiskt att räkna med.

Från länsstyrelsen i Örebro säger man mycket riktigt att det inte finns någon ersättning för barkborreskador nära reservat. Man säger också att man enligt lag inte får ta ut virke ur reservatet.

Fortfarande lågt grundvattenstånd

Trots att det på många håll varit en rätt blöt och sval sommar är det fortfarande torrt i marken. Inte sällan försvinner vattnet hos folk med grävda brunnar. Brunnsborraren David Elf från Askersund har haft högrtyck de senaste åren.

Det har regnat en del denna sommar, även om regnet kommit tämligen ojämnt I delar av Sörmland är det exempelvis nästan lika torrt som förra sommaren.

– Vi är tyvärr inte överraskade. Det kom på tok för lite nederbörd under hösten och vintern. På sommaren kan det regna en hel utan att det fyller på grundvattnet. Avdunstning och det faktum att växterna förbrukar så mycket vatten är orsaken, säger Fredrik Theolin, på SGU.

De små grundvattenmagasinen, som avgör om exempelvis en grävd brunn på landsbygden ger vatten, har nivåer långt under det normala och sjunker i skrivande stund. Det har gjort att David Elf och hans anställda upplevt högryck de senaste åren.

– Vi hör samma historia rätt ofta tyvärr. ”Vi har bott här i 30 år och aldrig varit med om att brunnen sinat!” Men de sista åren har brunnar sinat. Vi har prioriterat dricksvattenbrunnar, det gör att vi borrat färre brunnar för bergvärme de sista åren, säger han.

För Gunilla Tyreberg, i Basteberg Motala försvann vattnet redan i fjol.

– Då kom det en tankbil och fyllde på. Det fungerade över vintern. Men i maj sinade brunnen igen. Sedan dess har jag hankat mig fram med att samla regnvatten. Det har varit jobbigt. Mest har jag saknat att inte kunna köra tvättmaskinen och diskmaskinen.

Men, Gunilla poängterar att det också varit intressant.

– Ja, nu vet jag exakt hur mycket vatten man behöver för att klara basbehov, hygien, spolning i toaletten och matlagning, tre hinkar per dygn, 45 liter.

David, som borrar för fullt ute på gården tillsammans med Magnus Svärd berättar att ett medelhål kanske är 80 meter.

– Det varierar, ibland räcker det med 25. Här är det ovanligt långt ner till berget, vilket ställer till det lite. Vi måste då täta mot jorden med rör för att inte få in ytvatten.

David borrar sällan mer än 106 meter för vatten.

– Nej, då kan man riskera att komma i lager med salt vatten. För det mesta får man ju vatten ändå. Men, vi kan också göra en hydraulisk sprängning, att man trycksätter hålet med vatten som vi pumpar upp högt tryck i.

På gårdar, där man kan behöva mer vatten exempelvis till djur, händer det att det blir ett djupare hål

– Ja, dels för att få mer vatten, men också för att det faktiskt blir en större buffert i den långa slangen.

Idealet är om berget ligger 2-3 meter under jordytan.

– Ja, då kan vi lagom gräva ner anslutningarna frostfritt och slipper trycka ner rör på djupet.

Händer det att du inte hittar vatten när du borrar?

– Nej, det har inte hänt. Vi har en vattengaranti. Man betalar inte om vi inte hittar vatten, men, i praktiken lämnar jag aldrig en kund utan vatten. Om vi får dåligt flöde i borrhålet hjälper nästan alltid en sprängning. Annars får vi borra på ett annat ställe.

David menar att det inte finns några jätteproblem med att borra efter vattnen

– Nej, om vi borrar många hål nära varandra finns en viss, mest teoretisk risk att hålen får förbindelse, det kan leda till att det ena får sämre eller bättre vatten.

Fredrik Theolin, SGU, menar att de sista årens nederbördsbrist, förändrade nederbördsmönster kanske tvingar fram en samhällsomställning.

– Ja, just borrade brunnar är ett sådant exempel. Kanske kommer alla grävda brunnar på sikt bli oanvändbara.