På gården äter korna bara grovfoder

Mjölkproduktion utan kraftfoder och med bara hö. Går det? Ja menar Job Michielsen på gården Ullberga utanför Nyköping.

– När vi skulle bli arrendatorer här på gården, 2012, var avtalet sådant att det skulle byggas ett stall för mjölkproduktion, Den blev färdig 2013, berättar Job Michelsen som arrenderar gården tillsammans med sin sambo Cecile.

Paret hade några saker de ville ha in i sin produktion och när stallet byggdes

– Det skulle vara möjligt att sköta på två personer, det skulle vara lätt sköta. Vi ville arbeta med fastgödsel och, framför allt, med bara grovfoder, hö.

Job menar nämligen att det finns mängder med fördelar med hö som foder.

– Det är trevligare att hantera, mer resurssnålt, betydligt billigare, kräver enklare och billigare maskiner. Viktigast är dock kornas hälsa.

Ladugården byggdes för 40 foderplatser. I anslutning finns en höloge, som är oerhört speciell. Höet torkas med solvärme, i princip är det ett extra tak under takbeklädnaden som värmer luften.

– En viktig skillnad mot traditionella torkar är vår avfuktare Dagtid torkar solvärmen, med friskluft. Nattetid stängs friskluftintagen och luften går via avfuktaren. Allt styrs automatiskt.

Höet lastas löst in i flera fack, efter skörd. Sedan fördelas det ut med en telfer som går på skenor i taket. Det används också för utfodring.

Höet är nog det grönaste finaste hö man kan tänka sig. Trots att det är april känns doften som ute på vallen i juni. Job berättar.

– Vi tar två eller tre skördar. Vi vill inte torka för länge ute på fält, då en del av näringsvärdet då går förlorat. Vi tar in det ungefär så torrt som hösilage.

Vallarna sås med vanlig blandning som paret kompletterar med bland annat olika örter, mycket lucern.

Höet är inte det enda som är annorlunda på gården.

De 37 korna av rasen fleckvieh är har synkroniserade laktationer.

Årstidsbunden produktion.

– Korna kalvar i november, december och någon enstaka i januari. Det innebär att vi bara har en grupp kor, mindre stress hos djuren.

Alla kor går i sin i oktober. Då blir det ingen mjölk.

– Förutom att vi kan ta lite ledigt då, så innebär det att vi i utnyttjar betet längre. Sin-korna klarar sig ju fint på det svagare höstbetet.

– Vi slipper också att ha kalvningar under vår och sommar när det är mycket annat arbete. Fördelarna överväger, men det är klart att vårt mejeri, Järna mejeri, har lite synpunkter på det, säger Job.

Kalvarna går sedan med korna och diar i tre månader.

– Det går åt en del mjölk och har en del fördelar. enklare hantering. Vi slipper hinkar, ammor och hantering av kalvmjölk. När kalvarna ska vänjas av sätter vi på en näsring som gör att korna kör bort dem. Tvär övergång fungerar bäst. Men i och med att vi inte utfodrar med kraft­foder gäller det att se upp. Kalvarna börjar lätt magra annars.

Betessläpp sker vecka skedde vecka 18.

Mjölkkorna byter bete vid varje mjölkning. korna kommer tillbaka till samma bete efter tre veckor.

– Vi låter aldrig korna betena ner ett bete. Vi vill att det ska växa och finnas gott om olika gräs och örter, under hela betessäsongen. Mycket av kornas näring kommer givetvis av betet.

Hela ladugården, hel systemet är gjort så att det ska vara så lite tidsåtgång och så rationellt som möjligt, trots att manuell gropmjölkning.

– Sammantaget, sett till hela systemet, menar jag att ekonomin i det här är bättre än vid konventionell drift, avslutar Job.

Nu kan skogssverige mötas – digitalt!

Att hitta rätt entreprenör för det arbete man vill ha utfört som skogsägare är inte alltid lätt, speciellt inte om det rör sig om mer udda uppdrag. Nu finns en digital mötesplats där skogsägare och yrkesfolk ska kunna mötas, utvecklad i Resta utanför Stora Mellösa.

I de djupa älvdalsskogarna görs kol som en del av kretsloppet

Från de djupa älvdalsskogarna kommer grillkolet som får mästerkockarna att jubla. Med ett brinnande intresse för att grilla och med stor uppfinningsrikedom har vännerna Jörgen Schröder och Peter Emilsson tagit sitt intresse till en ny nivå – och levererade 1,5 ton grillkol förra året.

Blandskog och plåthatt kan rädda skadad skog

Barken sitter löst på den skadade granen som med hjälp av kåda försöker täppa till mängden av små hål som orsakats av granbarkborrens framfart.

– Vi har haft skogen under uppsikt och huggit bort de granar som varit dåliga. Det som är angripet måste bort, berättar Peter Johansson, skogsägare i Sevalla, ett område som drabbats hårt av angrepp av granbarkborre.

Han menar att det gäller att agera snabbt.

Vi står vid den senaste avverkningen, ett hygge på cirka åtta hektar, som påtvingats på grund av för stora angrepp av granbarkborren. De friska stammarna har redan forslats bort, kvar ligger stammar från angripna träd som blir till bränsleved. Har granarna torkat under bark är det vad som återstår. Varken sågverk ellr massabruk köper sådana stockar.

– Granbeståndet här var ett sparkapital med drygt 100 år på nacken så det var hög tid att slutavverka. Som tur är har de flesta träden klarat sig från angrepp. Vi har lyckats rädda ett bra virkesvärde trots allt. Men i kanter, där solen kommit åt har barkborren dödat en hel del träd.

Torkan stresssade granar

Granbarkborren föredrar försvagade, stressade granar och fjolårets värme och torka har gynnat populationen som enligt uppskattning från bland annat Skogsstyrelsen femdubblats.

En stor andel av den avverkning som nu genomförs i Västmanland är kopplad till skadedjuret.

– Vi har haft mindre angrepp tidigare och huggit bort det som varit skadat.

– Jag tog över skogen 2013 och kan konstatera att den avverkning som gjorts sedan dess har berott på granbarkborren, vi har hela tiden upptäckt nya skador säger Peter Johansson.

Hans skog växer inte på någon direkt tallmark med knallar och vitmossa och granen som planterats av hans far och farbröder har växt bra här.

– Det är en blandskog där granen hittills dominerat men nu får jag försöka korrigera det och blanda upp än mer med tall samt släppa upp mer av det löv som kommer efter avverkningen.

Planen är en skog med cirka 60 procent gran, 30-40 procent tall och resterande lövträd, en blandskog med andra ord. Det finns flera fördelar med det. Barkborren gillar exmepelvis inte björk. Finns björk i betåndet angrips ofta inte granarna

– Kruxet är att älg och framförallt rådjur är förtjusta i tallens toppskott något som blir förödande för ett tallbestånd. 

Vi stannar till vid en tallplantering med några år på nacken. Här syns spår av Peters nedlagda arbete med att stoppa viltets förkärlek till blivande talltoppar.

– Den vita färgen är ett illasmakande medel som jag sprutat med, men som du ser har det inte hindrat alla individer från att smaka på tallskotten, visar Peter.

Plåthattar mot betning

I år försöker Peter med en ny metod, plåthattar som fästs runt tallens toppskott. Förhoppningen är att metallen avskräcker den hungrige som sätter tänderna i plantan.- Det är ett som sagt var ett försök, men väl värt att prova, menar Peter. Plåthattarna kostar två kronor styck jämfört med färgmedlets pris på 50 öre plantan.- Å andra sidan kan plåthattarna återanvändas så den extra kostnaden går att räkna hem. 

När det gäller granbarkborren är framtiden oviss. Förra året uppskattar Skogsstyrelsen att tre-fyra miljoner kubikmeter skog förstörts granbarkborre. Ett ekonomiskt värde på miljardbelopp. I år väntas skadorna bli lika stora eller i värsta fall dubbelt så stora. Skadenivåerna kommer att kunna uppskattas säkrare efter höstens inventering. 

– Det vi kan hoppas på är en blöt höst och en lång vinter, avslutar Peter Johansson. 

Snart nya kor vid Bystad igen

Brevens bruk AB i Östra Närke satsar på dikor i ett helt nytt stall. Det var mer än 30 år sedan det sist fanns djur på gården. Stefan Svensson var med redan på den tiden.

Brevens bruk bedriver jordbruk på flera gårdar som ingår i företaget. Vid gården Bystad var det länge sedan det fanns kor.

– Men när jag började i företaget 1984 hade vi 80 mjölkkor vid Brevens gård, vid själva orten Breven, berättar Stefan Svensson, som är lantbrukschef på Brevens bruk AB

– Men det lades ner redan 1986. Nu är det dock dags för djur igen, den här gången satsar vi på dikor, köttproduktion.

Det nya stallet, som precis är bessiktat och klart väntar i skrivande stund fortfarande på de första djuren.

– Det här är ju helt nytt för oss. Vi vill känna oss för. Det gör att vi börjar med 25 dräktiga kor och kvigor, som nog är på plats när den här tidningen kommer ut.

Stallet ska efter hand, inhysa 100 dikor med ungdjur i fyra olika avdelningar.

– Det som egentligen blev den utlösande faktorn för att åter ha djur i företaget blev att vi för fyra år sedan började restaurera gamla betesmarker här. Fram till i år har vi restaurerat totalt 30 hektar nära Sjön Sottern här. Vi har haft inlånade djur. Men efter hand har en önskan om att ha egna djur vuxit fram. Vi vill själva kunna styra över betningen ett annat sätt.

All åkerareal som företaget odlar håller också på att ställas om till ekologisk produktion.

– Man kan väl säga att det också bidragit till beslutet att skaffa djuren. Alla vår mark ligger nu i karens på väg mot ekologiskt. Också det är ju nytt för oss. Men med djur blir det naturligt att få in vallodling i växtföljden, liksom tillgång till stallgödsel.

Men djuren innebär många nya rutiner.

– Ja, ta bara det här med halm, det är vi inte vana vid.

Stallet är byggt efter det mönster som varit vanligt de senaste åren. Längst in en liggavdelning för djupströbädd, sedan en skrapgång och så fodergrindar utåt mot ena långsidan. Utanför finns en gjuten platta för utfodring. Taket går ut som en möss-skärm över foderplatsen.

– Folk frågar en del om hur vi ska göra. Svaret är väl att vi inte är riktigt säkra. Första tiden blir ju ett prov, fråga mig om ett par år så vet ja Men tanken är att vi ska utfodra med rundbalar, direkt mot fodergrinden. Fri tillgång på foder. Det blir i stort sett enbart grovfoder.

– Vi har köpt in 25 dräktiga kor och kvigor på en gård i Södermanland. Det ska bli riktigt roligt att äntligen få in djur i stallet, nu när allt står här på plats, rent och fint, säger Stefan.

Barkborrarna orsakar fortsatt stora problem

Just nu sätter barkborrarna agendan för skogsbruket i stora delar av Svea Jord & Skogs område. Läget är allvarligt vilket de flesta kan se med egna ögon.

– Det här slår sönder hela planeringen. Barkborrarna har dominerat vårt arbete sedan förra sommaren och vi ser väl ingen riktig ljusning, säger skogsentreprenören Tomas Gustafsson från Pålsboda, Närke.

– Ett problem med barkborrar är ju att utvecklingen går så fort. Vi kan vara på plats för att avverka barkborreangripen skog. Under tiden vi jobbar upptäcker vi att angreppet spritt sig. Kanske är det då 10 hektar till som måste avverkas, medan andra skogsägare får vänta. Så har det varit hela tiden sedan förra sommaren, berättar Tomas.

Jag träffar honom är han avverkar gran planterad på åkermark.

– Det här är extremt. Den här skogen är planterad så sent som 1990. Det är ovanligt att vi avverkar så ung skog som är så hårt drabbad. Det som inte barkborrarna tagit är rötskadat.

Så här säger Matts Söderström, skogschef på Mellanskog:

– Vi i Mellanskogs område ligger ett år efter Götaland. Det man såg där ser vi här i år. Situationen är allvarlig Trots att vi haft gynnsamt väder, en sval, ganska regnig sommar. Det här började redan förra sommaren. Vi arbetar fortfarande med med att röja efter stormen Alfrida, men annars är det granbarkborren och dess härjningar som är fokus nu. Så kommer det vara länge.

Matts menar att det är oerhört viktigt att man nu inventerar sin skog och upptäcker angrepp.

– Vi har folk som kan hjälpa till, men man kan också titta själv. Agera i tid. Utvecklingen går mycket fort. Träd som ser helt friska kan kan bara några veckor senare vara röda, döda. Då kan redan virkesvärdet och massavedsvärdet vara förlorat. Massabruken tar inte stockar. som är torra under bark. Gå ut i skogen och leta efter borrhål och borrmjöl under träden. Tveka inte att agera. Ofta tror jag man tycker att det inte ser så farligt ut och väntar. Det kan vara ett misstag.

Tomas Gustavsson inflikar

– När man ser borrhål i barken, och borrmjöl under trädet, är det ofta spåren efter när barkborrarna lämnat träden man ser. Trädet är då i praktiken dött. Då kan det gå mycket fort 3-4 veckor senare kan trädet vara rött och barken på väg att trilla av. Då är trädets värde ofta förlorat. Det kan möjligen bli brännved.

Innan barkborrarna har borrat sig ut ur trädet har de funnits där ett tag. Från svärmning, det vill säga när barkborrana flyger och angriper ett träd, tar det 8-10 veckor innan äggen de lagt i träden kläcks och de borrar sig ut.

– Utifrån det tror jag dessvärre att vi kan räkna med en ny våg av döda, röda träd senare i höst, vi ser redan många tyvärr, Även om det varit svalt har barkborrarna svärmat, det vet vi, säger Matts Söderström.

Barkborreangreppen förra året och denna sommar kommer av fjolårets extrema torka.

– Barkborrarna är inte den enda orsaken till att granar dör. Det torra vädret har stressat granar. Det gör dem känsliga för angrepp av alla möjiga slag. Skogsbruket har delvis sig själva att skylla i stor utsträckning. Det har ståndortanpassats för lite. Gran har dominerat, även på mark där det borde vara tall. Vi vet att granbarkborren ogillar björk. Mer björk i granbestånden skulle ha kunnat skydda mycket skog.

De stora barkborreangreppen har sammanfallit med vikande konjunktur och ökad avverkning.

– Ja. Dels är det ju så att vi inte bara kan avverka granbarkborreträd. Det finns också en rädsla för att drabbas, vilket ökat intresset för att avverka. Allt sammantaget har satt en press nedåt på priserna tyvärr, avslutar Matts Söderström.