Ett beviljat investeringsstöd kan vara det som avgör det sista i ett stort steg. Maria och Niklas Johansson och grannen Niklas Wallin och Åsa Varg, Valsta, Odensbacken, är lantbrukare som satsar in i framtiden.
Maria, 44 år, och Niklas Johansson, 47 år, kan nu pusta ut en stund efter två intensiva veckor då de försökt lära om sina mjölkkors rutiner. Nu kan korna gå in genom den obehagliga nya grinden till den nya mjölkroboten. Däremot har de inte riktigt bekantat sig med den nya röda gödselroboten.
På granngården har byggarbetarna semester denna vecka och därmed kunde Niklas Wallin, 44 år, köttproducent i Valsta sätta sig en stund hos sina grannar Maria och Niklas.
– Jag stod i valet då ladugården hade gjort sitt. Den är 40 år gammal. Jag var tvungen att göra något eller sluta, säger Niklas Wallin.
Gården äger Wallins sedan 10 år tillbaka. Sören Haraldsson ägde den före honom. Sören och Niklas Johanssons pappa byggde faktiskt nya ladugårdar samtidigt 1978. Allt har sin tid så att säga. Då byggdes Wallins gård för uppbundna djur. I dag får tjurar inte vara uppbundna längre.
– Investeringsstöd är en stor del till att man vågar. Sen beror det på vad man vill med sin gård så klart. Jag vill att mitt företag och gård ska leva in i framtiden. Skulle jag bara odla spannmål skulle jag nog behöva ytterligare ett annat jobb, menar Wallin.
– Detta var tredje gången vi tittade på ritningar. Vi har velat, velat och velat. De första förslagen med att bygga helt nytt blev så stora kostnader att vi vågade inte. Men till slut hittade vi en bra lösning med en ny utbyggnad och en renovering av gamla ladugården. Detta blev bättre ekonomiskt för oss, säger Maria och fortsätter:
– Vi måste också kunna leva. Investeringsstödet avgjorde en del. Vi är i en tuff bransch där priserna går upp och ned.
– Ja, markerna behåller eller ökar i värde men gäller det djur, då drar bankerna öronen åt sig, menar Niklas Johansson.
– Det är tufft både för mjölk- och köttbönder. Trender i att inte äta kött märks, säger Wallin som levererar allt sitt kött till Närke Slakteri AB.
2018 var ett katastrofår, det sämsta någonsin för Wallin. Men i år är det glada bönder som tycker det ser bra ut för både spannmål och vallskörd.
– Ja, det är svårt att hitta något att klaga på i år, säger Niklas Johansson.
De hoppas båda vara helt klara med sina byggen till hösten.
Wallin hoppas han att investeringen ska öka lönsamheten och att djuren ska få det mycket bättre. Och Maria ser att de kommer få en lindrigare arbetsinsats och även bättre för djuren. Arbetet kommer inte bli lika kroppsligt tungt som tidigare och med lite mer flexibla timmar.
– Jag kanske inte kommer ha något att göra, inte ens raka skit, skrattar Maria.
De intygar att vara bonde, är en livsstil, ett sätt att leva som de aldrig skulle vilja vara utan. Det är ett fritt omväxlande jobb men de har väldigt svårt att åka bort. Då måste hjälp till.
De båda grannarna samarbetar och umgås en del. De talar nästan dagligen med varandra på telefon.
– Eller så hjälps vi åt att jaga in kvigor när de är på rymmen, alltid är det något, skrattar Niklas Johansson.
Maria och Niklas Johansson har fått 900 000 kronor i stöd. Hela investeringen går på cirka 4 miljoner kronor. De kommer när allt är klart ha cirka 60 mjölkkor istället för 45. Mjölkroboten kostar 1,4 miljoner kronor och gödselroboten cirka 250 000. Johanssons gård är kravmärkt och har 186 hektar mark. Gården heter Svalgården och är en gammal släktgård sedan 1600-talet.
Niklas Wallin har beviljats stöd på 1,2 miljoner kronor eller motsvarande 40 procent av hela investeringen som är på cirka 2 miljoner. Han bygger ett nytt ungdjursstall på 860 kvadratmeter. Här ska finnas 100 ätplatser med fri tillgång på foder. Wallin är en konventionell bonde och har 220 hektar mark. Han arrenderade först och köpte sedan gården 2009.
En annat företag i området som också investerar är Brevens Bruk AB. De har byggt nytt stall för 100 di-kor i Bysta, söder om Kilsmo.
2007 när Johanssons tog över gården minns de att det fanns tolv mjölkgårdar i Östernärke. Idag är de tre gårdar kvar.