Med den senaste IPCC-rapporten hamnade åter jordbruket och djurhållningen i fokus. Till och med balanserade reportrar på SVT började prata om bondeskam. Kanske borde man vända perspektivet och prata om konsumtionsskam. En konsumtionen, där oxfilé nästan blivit vardagsmat och massor med mat slängs. Men än en gång ondgjorde sig debattörer över jordbruket som i vinstgalen dumhet håller djur för kött och mjölkproduktion, det är lätt att bli lite bitter.
Som så ofta blir det en rätt grund och fördummande debatt. Ja, det är nog bra att vi äter mer växtbaserad mat, vi måste definitivt komma till rätta med att bortåt 40 procent av all mat slängs. Det finns naturligtvis avarter av köttproduktion i världen vi måste bort från.
Men hur lätt är det egentligen att öka produktionen av humangrödor? I praktiken är det väl så att vi åtminstone i stora delar av västvärlden odlar precis så mycket humangrödor det går. Det finns ingen stor överproduktion av proteingrödor för mänskligt bruk, eller vegetabiliska fetter, eller för den delen utrymme att odla dem. Det man kan odla går ju i princip åt. Det är lätt att glömma att produktion av humangrödor är förhållandevis lönsamt. Det är ju inte så att vi håller kor för att det skulle vara betydligt mer lönsamt än att använda marken enbart för rapsodling, bönor eller veteodling.
I praktiken är det ju så att halva vår åkerareal inte går att använda just till något annat än vallodling i Sverige. Och även i den vanliga växtodlingen, på produktiv mark är vi ju ofta helt beroende av att kunna odla fodergrödor för att få till en vettig växtföljd. Det är inte helt lätt att pedagogiskt förklara att man kan behöva odla foderärter ibland, eller foderkorn, helt enkelt för att få jorden att producera, långsiktigt. Och att det för lönsamhet, måste finnas avsättning även för fodergrödorna.
Än svårare är det att pedagogiskt förklara att allt inte alltid blir som man tänkt sig. Ett sådant år som det vi har nu, när det regnar, ofta och ihållande, är det ju inte helt ovanligt att allt man odlar blir foder, för att falltal och protein inte håller måttet för att spannmålen ska kunna användas som livsmedel. I det läget är allt jordbruk helt beroende av att det finns djur, som behöver foder. Utan en sådan marknad skulle annars ett sådant här år innebära att stora delar av skörden inte gav något betalt, alls.
Det finns en oförmåga att förstå att det faktiskt ofta finns konkreta skäl till varför vi gör som vi gör. Att vi håller kor i Sverige beror helt enkelt på att det annars skulle varit väldigt svårt att försörja befolkningen. Vårt klimat är inget vidare för att odla soja, eller bananer, särskilt inte vintertid. Odlar vi inte vall och håller djur, ja, då är det nog så enkelt att rätt stor del av vår åkermark inte kommer användas. Det i sin tur, leder till att vi måste importera ännu mer mat. Det i sin tur innebär att vi inkräktar på andra världsmedborgares försörjningsutrymme. Det finns som sagt inget stort överskott på mark som passar för humangördor.
Det går givetvis att minska jordbruket klimatpåverkan, men, kanske är det så enkelt att just vår livsmedelsförörjning måste få innebära klimatpåverkan, göra avtryck.