Kjell Karlsson från Tångeråsa, i Västra Närke är en riktigt traktorentusiast. Sin första traktor skaffade han som 12-åring. Nu trängs ett trettiotal traktorer, tändkulemotorer och alla möjliga maskiner i uthusen. Naturligtvis har Kjell också ett par ångmaskiner.
– Kanske är det så att jag har väl många traktorer och grejer nu. Alla går att starta, är körbara, men jag har inte riktigt tiden att köra med alla. En del har inte varit igång på flera år, säger Kjell och sätter ett batteri i en GMW. Den modell som är i det närmaste identiskt Med John Deeres modell A. En oblyg Svensk piratkopia, tillverkad i Småland. Efter lite pyssel tuffar den tvåcyindriga liggande motorn igång. Bredvid står en mer ovanlig, treclindrig diesel-GMV.
– Jag är förtjust i patina. Mina maskiner ska inte vara topprenoverade, glänsande. Jag är inte alls intresserad av puts och glans. Skavankerna, smutsen och patinan berättar en historia. Men de ska fungera, gå att köra med.
Samladet har en linje.
Några av traktorerna och maskinerna ärvde Kjell efter sin far, som också samlade, men i mindre skala.
– Ja, ju äldre traktorer desto roligare. Sedan är det väl ingen tvekan om att svenska traktorer dominerar. Det skadar heller inte om de har tändkulemotor. Jag har flera BM 20, ett par BM 10 och min stolthet, en Munktells typ 22 från 1926. Den har en Munktells tändkulemotor och är alltså tillverkad innan Munktells slogs ihop med Bolinder och blev BM. Når man kommer till BM 20 är sammanslagningen genomförd. De har Bolindermotor, fortsätter Kjell.
En Volvo Hesselman finns det också, även om det är de gröna traktorerna med tändkulemotorer som är Kjells favoriter.
– Jag åker på en del veteranplöjningar och liknande. Ofta är det då någon av Bolinder Munktellarna som får följa med. Trots att tekniken är sig rätt lik så har det hänt tämligen mycket med tekniken mellan min Munktells typ 22 och de några år nyare BM-20. De är betydligt mer lättkörda och komfortabla än 20-talstraktorn.
Men traktorerna är bara en del av Kjells maskinintresse. Det finns ett flertal stationära motorer i varierande utförande. Flera riktigt stora tändkulemotorer. I en hall står dock en liten, grön encylindrig bensinmotor, kopplad till en kompressor.
– Det är en liten Bergs-motor, tillverkad i Lindesberg. Att den är tillverkad i närheten gör den givetvis mer rolig att äga.
Naturligtvis finns även ett par ångmaskiner i gömmorna En är fungerande, Kjell brukar visa den på en bygdedag i Tångeråsa. Ångmaskinen, även den en Munktells, köptes en gång för att driva ett tröskverk på en stor gård utanför Västerås. Det var vanligt med en mobil ångmaskin på större gårdar och i tröskbolag. En bit in på 1900-talet blev det vanligare med en elmotor eller att man lät en traktor driva tröskverket. De flesta traktorer hade ju remskiva långt in på 1950-talet.
I en av hallarna står en riktigt udda, orange traktor, med parkopplade framhjul. Vid en första anblick ser man en Alice Chalmers. Kanske en Alice Chalmers modell WC, en både vanlig och välkänd modell.
– Men det är bara motorhuven och framhjulen, eller om man ska kalla det framaxel, som är inköpta från Alice Chalmers, säger Kjell.
Frånsett dessa delar är traktorn tillverkad i Örebro av en firma som hette Örebro bil & traktor. Ramen och andra delar tillverkade de själva. Motorn, en bensinsexa, är hämtad från Volvos lastbilar på 40-talet.
– En välkänd motor, Volvo EC, fanns i alla möjliga fordon och maskiner på den tiden.
Även växellåda och bakaxel kommer från Volvo.
– Det är inte så mycket känt kring de här. Det gjordes bara ett fåtal. Kanske ville man göra en större sexcylindrig traktor. Kanske handlade om att Amerikanska traktorer var mycket dyra vid tiden efter kriget. Det fanns ju en valutareglering som gjorde allt från USA dyrt i Sverige.
Mitt på gården står ett av Kjells senaste förvärv. En vackert grön Field Marshall från 1947, tillverkad i Gainsborough i Linconshire, Storbrittanien
Traktorn var ovanlig i Sverige men var och är populär i Storbrittanien. Den har en stor encylindrig tvåtaktsdiesel, med vevhusspolning. Det innebär att motorn jobbar ungefär som en mopedmotor. Den har ett speciellt, tämligen högt ljud.
– Men man har kompletterat med smörjning via en oljepump som skickar in olja i bland annat ramlagen. En förlustsmörjning. Man får fylla på olja var sjätte timme.
Traktorn saknar helt elssystem och har två stora svängjul, på var sida om vevaxeln. Det finns en vev men….
– Man rekommenderar inte att den används. Inte så konstigt. Det går oerhört tungt och motorn kan slå livsfarliga bakslag. Startar gör man med en patron säger Kjell och visar något som ser ut som en ordinär hagelpatron, kaliber 12.
– Den passar faktiskt i en vanlig kaliber 12 hagelbössa. Men det är inget hagel utan en massa svartkrut. Man sätter i patronen, skruvar på en anhåll och slår till med en hammaren då smäller traktorn bokstavligen igång.
Interiören är enkel. Handgas och växelspak, koppling på höger sida. En styrbroms på var sida, i form av spakar. Inga lampor, inga instrument, mycket enkelt.
– Ja, det finns faktiskt inga bromspedaler. Man bromsar med spakarna. Ska man bromsa med båda på vägen, vilket är ju är bra, får man släppa ratten, lite äventyrligt, men, det går å andra sidan inte särskilt fort.
Faktum är att Kjells startpatroner för tillfället är slut.
– Ja, jag har bara en kvar. De tillverkas i England och finns att köpa där. Men att skicka efter dem går inte av förklarliga skäl. Det är heller inte helt lätt att ta med sig krutpatroner på flyget. Har någon patroner att sälja i Sverige så får vederbörande gärna höra av sig, säger Kjell.
Gården är även full med andra maskiner. Här finns flera tröskverk, självbindare, en stor mobil spånhyvel, en en klyv, för att bara nämna något. En tank på hjul, samma hjultyp som på gamla hästräffsor, är det senaste tillskottet
– Tyckte den var lite rolig. Den är avsedd att köra vatten till hjul, tanken går att tippa. En gammal Svedala Stenkross ingår också i samlingarna.
Varje år tar Kjell med sig flera gamla traktorer, motorer och maskiner och kör några kilometer till den lilla byn Tångeråsa en bit bort. Byn är kanske mest känd för den tusenåriga lilla träkyrkan. Men där hålls också varje år, första söndagen i september, en bygdedag, Tångeråsadagen, där gamla maskiner är ett av inslagen.
– Jag tar hjälp av några kompisar för att flytta grejerna. Genom året har vi bland annat kört tröskverk med ångmaskinen. Tändkulemotorerna brukar också vara populära. Min stående vedklyv och stenkrossen är lite stående inslag. I år hade vi också med spånhyveln, som är speciell. Normalt brukar hyveln gå fram och tillbaka, med en vevaxel. På den här är det ett stort liggande hjul, med hyveljärn inbyggda.
Trots åska och regn kördes en tändkulemotorn, och så stenkrossen.
– I år drev vi den med en av mina BM-20, berättar han.
Krossen, är, tvärt emot vad man kan tro, inte speciellt bullersam. Det är två räfflade stålplattor som rör sig mot varandra som krossar stenarna.
– Tanken var ju att man skulle använda mindre sten, som man plockade från åkrar. Det går att lägga i lite större, men då behöver krossen jobba ett tag. Man får dock vara försiktig. Rätt var det är kan en sten skjuta upp i luften.
Kjells maskiner lockar maskinentusiaster från hela landet till Tångeråsa-dagen.