Andra regler gäller för staten

När barkborren slår till drabbas mycket skog. Som skogsägare har man då vissa skyldigheter. Ett exempel är att man bör ta bort vindfällen. Men vad händer om man råkar ha skog i anslutning med ett naturreservat. Där gäller nämligen inga sådana skyldigheter

Lars-Åke Letskog är skogsägare från Snavlunda och äger skog på flera håll nära orten. Han är också inspektor på Skogsägarföreningen Mellanskog och därmed insatt i skgsbruk.

Han äger mark i anslutning till ett cirka 50 hektar stort naturreservat i utkanten av Vretstorp, i Hallsbergs kommun. Reservatet, som inrättades 2007 heter Nygårdsvulkanens kalkbarrskog. Det är ett område som till stor del domineras av granskog.

– Jag och några skogsägare till i området hävdar att vi under det gångna året, drabbats betydligt hårdare av barkborreangrepp än vad som är genomsnittligt för området, just på grund av reservatet.

Lars-Åke visar kartor över området där avverkningsanmälningar till skogsstyrelsen finns inritade.

– Bara i år är det anmält en bit över 100 hektar skog till avverkning. Allt det handlar om avverkningar som ska göras på grund av barkborreangrepp. Jag har redan avverkat fyra hektar här i juni- juli. När jag sedan i samband med det gick runt här kunde ja konstatera att ytterligare 11 hektar var drabbat. Även dessa avverkades. Nu är frågan om inte mer skog drabbats. En granne i närområdet har anmält mer än 50 hektar till avverkning, allt drabbat i varierande grad.

Men, det råder inte ens för en lekman, någon tvekan om var angreppen gått längst, var de svåraste skadorna finns.

I reservatet är barkborreangreppen massiva. Det rör sig om gammal granskog, cirka 100 år. I stort sett alla granar är drabbade. Flertalet är redan döda. Det finns gott om nedfallna stammar, en del äldre, men andra har troligtvis ramlat i år. Ett fåtal gröna granar syns. Det rör sig om unga träd.

– Man brukar säga att barkborren inte attackerar träd som är smalare än 20 centimeter i brösthöjd. Det kan stämma här. Det är dock inte många träd som är gröna.

Lars-Åke har förståelse för att vi måste ha reservat, som lämnas orörda. Men anser samtidigt att privata skogsägare drabbas orimligt hårt i ett sådant här fall.

– För mig är det självklart att angreppen i närområdet hade varit mindre om man i reservatet agerat som privata markägare måste göras enligt lag. Att ta bort liggande stammar anses enligt skogsstyrelsen vara nyckeln för att bekämpa barkborrar. Trots att inte vår mark är reservat, eller berörs av detta, drabbas vi ju hårt ekonomiskt.

Han tror dock inte på någon ersättning från staten.

– Nej, det är nog inte realistiskt att räkna med.

Från länsstyrelsen i Örebro säger man mycket riktigt att det inte finns någon ersättning för barkborreskador nära reservat. Man säger också att man enligt lag inte får ta ut virke ur reservatet.