Barken sitter löst på den skadade granen som med hjälp av kåda försöker täppa till mängden av små hål som orsakats av granbarkborrens framfart.
– Vi har haft skogen under uppsikt och huggit bort de granar som varit dåliga. Det som är angripet måste bort, berättar Peter Johansson, skogsägare i Sevalla, ett område som drabbats hårt av angrepp av granbarkborre.
Han menar att det gäller att agera snabbt.
Vi står vid den senaste avverkningen, ett hygge på cirka åtta hektar, som påtvingats på grund av för stora angrepp av granbarkborren. De friska stammarna har redan forslats bort, kvar ligger stammar från angripna träd som blir till bränsleved. Har granarna torkat under bark är det vad som återstår. Varken sågverk ellr massabruk köper sådana stockar.
– Granbeståndet här var ett sparkapital med drygt 100 år på nacken så det var hög tid att slutavverka. Som tur är har de flesta träden klarat sig från angrepp. Vi har lyckats rädda ett bra virkesvärde trots allt. Men i kanter, där solen kommit åt har barkborren dödat en hel del träd.
Torkan stresssade granar
Granbarkborren föredrar försvagade, stressade granar och fjolårets värme och torka har gynnat populationen som enligt uppskattning från bland annat Skogsstyrelsen femdubblats.
En stor andel av den avverkning som nu genomförs i Västmanland är kopplad till skadedjuret.
– Vi har haft mindre angrepp tidigare och huggit bort det som varit skadat.
– Jag tog över skogen 2013 och kan konstatera att den avverkning som gjorts sedan dess har berott på granbarkborren, vi har hela tiden upptäckt nya skador säger Peter Johansson.
Hans skog växer inte på någon direkt tallmark med knallar och vitmossa och granen som planterats av hans far och farbröder har växt bra här.
– Det är en blandskog där granen hittills dominerat men nu får jag försöka korrigera det och blanda upp än mer med tall samt släppa upp mer av det löv som kommer efter avverkningen.
Planen är en skog med cirka 60 procent gran, 30-40 procent tall och resterande lövträd, en blandskog med andra ord. Det finns flera fördelar med det. Barkborren gillar exmepelvis inte björk. Finns björk i betåndet angrips ofta inte granarna
– Kruxet är att älg och framförallt rådjur är förtjusta i tallens toppskott något som blir förödande för ett tallbestånd.
Vi stannar till vid en tallplantering med några år på nacken. Här syns spår av Peters nedlagda arbete med att stoppa viltets förkärlek till blivande talltoppar.
– Den vita färgen är ett illasmakande medel som jag sprutat med, men som du ser har det inte hindrat alla individer från att smaka på tallskotten, visar Peter.
Plåthattar mot betning
I år försöker Peter med en ny metod, plåthattar som fästs runt tallens toppskott. Förhoppningen är att metallen avskräcker den hungrige som sätter tänderna i plantan.- Det är ett som sagt var ett försök, men väl värt att prova, menar Peter. Plåthattarna kostar två kronor styck jämfört med färgmedlets pris på 50 öre plantan.- Å andra sidan kan plåthattarna återanvändas så den extra kostnaden går att räkna hem.
När det gäller granbarkborren är framtiden oviss. Förra året uppskattar Skogsstyrelsen att tre-fyra miljoner kubikmeter skog förstörts granbarkborre. Ett ekonomiskt värde på miljardbelopp. I år väntas skadorna bli lika stora eller i värsta fall dubbelt så stora. Skadenivåerna kommer att kunna uppskattas säkrare efter höstens inventering.
– Det vi kan hoppas på är en blöt höst och en lång vinter, avslutar Peter Johansson.