Dags att höja ribban

Textstorlek:
Annons:

 

I det förra numret av Jord & Skog kunde vi berätta att Sverige redan passerat de mål för förnyelsebar energi som EU och regeringen satt upp för 2020.

Då ska nämligen hälften av all energi produceras från förnyelsebara energikällor. Dit har vi alltså redan nått i dag. Den särklassigt största delen av den Svenska, förnyelsebara energiproduktionen står bioenergin för.

Förändringen har bara börjat. Att byta ut fossila bränslen i alla våra fordon kommer att bli betydligt svårare än att producera fjärrvärme.

Tekniken finns. Mängder med företag står redo med teknik för olika alternativa bränslen. Flera företag vill göra så kallad dimetyleter, av svartlutar, eller träråvara. Kapaciteten att tillverka RME, rapsmetylester, finns redan och Björn Gillberg vill tillverka metanol.

Trots det verkar utvecklingen snarast ha bromsat upp. En av förklaringarna är bristande intresse och vilja från regeringen. Alla väntar på hållbara riktlinjer och en fastslagen kurs, en viljeinriktning, någon sådan kommer inte. Istället för att gå vidare och höja målen blir de kvar på en nivå vi redan klarat av.

 Det finns massor med tecken i tiden. För de stora fjärrvärmeverken som var först ute med att ställa om till bioenergi går de gröna energicertifikaten nu ut. Miljoner försvinner ur driften. Det gör att man sparar in på skogsbränsle för att istället bränna sopor och importerat bränsle, allt medan skogsnäringen går på knäna här hemma och jobb försvinner. Agroetanol närmar sig den gräns när de svåra förlusterna inte längre gör det möjligt att fortsätta. Skatteregler och tullar försvårar.

I jordbruket fortsätter man köra med vanlig, fossil diesel, trots att man för länge sedan skulle kunnat gå över till RME.  Delar av dieselskatten återförs ju till jordbrukarna. RME är lägre skattad, kör man på den blir det mindre pengar tillbaka på skatten.

Företaget Chemrec vill bygga en fabrik för att göra dimetyleter av svartlutar. Fabriken kostar 1,8 miljarder att bygga. Ingen riskkapitalist är intresserad om det inte finns klara spelregler. Investeringen kan ju bli helt olönsam över en natt som det ser ut i dag.

Det är dags för regeringen att välja fot och bestämma sig för vilka spelregler som ska gälla, vilken fot man ska stå på. Ribban måste höjas. Finns ingen anledning att ha mål man redan nått.

Kanske är det så att man måste inse att inga förändringar sker gratis. Alla energiomställningar kostar pengar och måste få göra det. Skattregler och ibland subventioner, måste anpassas, så har det alltid varit.

Det är lätt att glömma bort att staten stod för en väsentlig del av kostnaderna när kärnkraften började byggas ut. Faktum är ju att kärnkraften fortfarande inte helt och hållet bär sina egna kostnader i Sverige.

Om det verkligen finns en riktigt vilja att ställa om till förnyelsebar energi, inhemsk producerad, borde man kanske överväga att subventionera förnyelsebar energi lika länge som man subventionerade kärnkraften. Sanningen är ju att övergången till fossilfri energi gått på i stort sett kommersiella grunder så här långt. Det minsta de styrande kan göra är väl i alla falla att se till att besluta om långsiktiga spelregler så man vågar satsa. Sköter regeringen saken rätt kan energiomställningen bli en tillväxtmotor som varar under många år. Dags att höja ribban!

Annons: