God efterfrågan på KRAV-gris

Textstorlek:

Organisationen ”Jord på trynet” är inte stor. Föreningen organiserar flertalet av landets kravgrisproducenter, 24 gårdar. Just nu jobbar organisationen för att öka produktionen, för att möta den ökade efterfrågan på kravgris.

Annons:

Proppen har gått ur! Äntligen har efterfrågan börjat öka! säger Mats Schörling, föreningens ordförande.

Medan den konventionella grisproduktionen upplever sin värsta kris på många år är det framtidstro och ökande volym hos kravgrisproducenterna.

– Vi har i många år legat stadigt på 18 000-20 000 grisar. De senaste åren har volymen ökat, men sakta. Sedan före jul har dock efterfrågan tagit fart ordentligt. Nu finns ett underskott på marknaden. Det är sug efter mer kravgris. Vi jobbar på att försöka möta efterfrågan så gott det går, fortsätter Mats Schörling.

Nu är inte det så lätt. Att ställa om en konventionell gård till ekologisk produktion tar åtminstone två och ett halvt år.

– Det vi gör är att vi medlemmar i föreningen ser till att fylla upp de utrymmen vi har med grisar. En del kommer att ha fler grisar ute i hyddor, även vintertid.

– Det som tar längst tid är att ställa om den konventionella växtodlingen till ekologisk. Därför för vi förhandlingar med gårdar som redan är omställda på växtodlingssidan. Det kan gå något fortare att få igång produktionen på en sådan gård.

Mats Schörling menar dock att kravgrisproduktion, trots ökande volymer, inte är någon lösning för den krisande konventionella grisproduktionen.

– Man ska komma ihåg att vi kravproducenter står för en försvinnande liten del av den totala produktionen. Våra grisar står bara för cirka en procent av den totala produktionen av fläsk i Sverige och bara för en halv procent av den totala konsumtionen. Om vi skulle fördubbla produktionen av kravgris skulle det ändå innebära en mycket liten produktion jämfört med konventionellt.

Jord på trynet bildades 2010. Så här långt har organisationen visat prov på lite gammaldags, hederlig kooperation.

– Ja, vi har hållit ihop och förhandlat som en grupp, alla medlemmar. Det har gjort att vi lyckats bra. Vi bildades för att vi ansåg att vi fick för dåligt betalt hos Scan. Vi behövde bli en starkare förhandlingspartner. Vi förhandlade och hamnade så småningom hos KLS i Kalmar. Vi blev mer eller mindre tillbakaköpta av Scan, som ville ha ekologiskt i produktportföljen, berättar Mats.

Sedan årsskiftet har dock organisationen ett nytt avtal med Svenskt Butikskött AB i Stockholm.

– Alla våra grisar är kontrakterade direkt med Svenskt Butikskött. Scan fungerar numera enbart som legoslaktare åt dem. Det innebär att vi flyttat ett steg närmare konsumenten. Vi får snabbare marknadsindikationer, kommer närmare konsumenten och får större makt över försäljningen, menar Mats.

Mats Schörling och hans bror Tomas ställde om till kravgrisproduktion år 2000. Nu driver Mats själv gården.

– Omställningen är inget beslut som jag ångrat. Jag trivs med det här och får betalt för det merarbete jag lägger ned och det faktum att jag har mindre produktionsvolym. Vi får ungefär dubbelt upp mot konventionell gris.

Jag tror att det svåraste med att ställa om sin produktion är den mentala biten. Man är van att ha grisar i en box med fyra väggar och i små grupper. Plötsligen ska man ha dem i grupper om 200, med två tunna eltrådar. Men det fungerar utmärkt. Grisar är utpräglade flockdjur. De smiter ibland men går tillbaka, eftersom de känner sig otrygga utan sin flock.

På frågan om diskussionen om griskris och skandaler kring konventionell grisproduktion gynnat kravgrisproducenterna svarar Mats så här:

– Hela diskussionen,med matfusk och djurskandaler har gynnat vår produktion. Den konventionella svenska grisproduktionen är betydligt bättre när det gäller djurskydd och antibiotikaanvändning än övriga Europas. Men när politiker som skapar svenska djurskyddslagar sedan serverar importerat kött som inte ens uppfyller EU:s lagar, i skolor och äldreomsorg, då är det inte så konstigt att konsumenten inte riktigt förstår skillnaden. I kravgrisproduktionen är mervärdena tydligare.

– Något som vi måste marknadsföra mer är vår låga användning av antibiotika, i all svensk djurhållning. Den kommer att bli avgörande i framtiden – för alla! avslutar Mats.

Annons: