Kommuner vill inte betala lantbruksutbildning

Elisabet Johansson får lösa finansieringen av sin vuxenutbildning via en släkting. Kommunen vill inte betala när man vill utbilda sig inom lantbruk
Textstorlek:

För Elisabet Johansson, 21, från Sången, Kumla, visade sig beslutet att utbilda sig inom lantbruk bli en en riktig utmaning. Kommunen vill nämligen inte betala hennes vuxenutbildning på Vreta naturbruksgymnasium.

Annons:

Att välja karriär och veta vad man vill ägna sig åt i framtiden redan på högstadiet är  ett svårt beslut. Elisabet Johansson klarade skolan bra. Valet föll därför på en teoretisk gymnasieutbildning.  Efter hand växte dock tanken på att ägna sig åt jordbruk, att eventuellt ta över föräldragården. Kanske utbilda sig till lantmästare, eller agrotekniker.

Men för att komma in på på dessa utbildningar måste man först ha gått en gymnasieutbildning eller liknande inom jordbruk. Förutom att det kan vara svårt att driva jordbruk utan utbildning kan det skapa andra problem. Det kan exempelvis bli svårt att låna pengar för att köpa och driva verksamheten.

För de som vill vuxenutbilda sig inom jordbruk finns det få alternativ. För Elisabet var var en 40-veckors vuxenutbildning på Vretaskolan, utanför Linköping enda alternativet. Hon kom utan problem in på utbildningen.

Sedan började strulet med finansieringen. Komvuxutbildningar betalas inte, som högskoleutbildningar, av staten, utan av kommunerna. Finns inte utbildningen i kommunen brukar man tillåtas att studera någon annanstans. Men för Elisabet blev det stopp. Kumla kommun vill inte finansiera hennes utbildning.

Rolf Östman, chef för den enhet som beviljar komvuxutbildningar i Kumla Kommun, säger så här:

– Det som styr prioriteringen av komvuxutbildningar är två faktorer. Prioritet ett är de som har kortast utbildning, eller saknar godkänt gymnasium. Den andra faktorn är givetvis vårt budgetutrymme. Som det ser ut i dag kan vi inte bevilja Elisabet utbildningen, hon har godkänt treårigt gymnasium redan.

Kumla har dock beviljats så kallade yrkesvux-platser av staten, som även de som har gymnasieutbildning kan söka,

– Yrkesvux kan omfatta även de med godkänt gymnasie. Men då ska man av andra skäl stå långt från arbetsmarknaden, det bedömer vi inte att Elisabet gör.

Men trots det erbjöds faktiskt Elisabet komvuxutbildning.
– Ja, handläggaren på kommunen föreslog att jag kunde utbilda mig till undersköterska. Den utbildningen finns nämligen i kommunen, berättar Elisabet.

 

Hon fick också förslaget att söka den tvååriga Agroteknikerutbildningen i Skara, den betalas av staten.

 

– Men där är det moment 22. Jag kommer inte in där utan gymnasial jordbruksutbildning, eller arbetslivserfarenhet från jordbruk. Den är ju i sin tur svår att skaffa sig, utan utbildning, säger Elisabet.

 

– Vilka som beviljas utbildning är lite upp till kommunernas välvilja. Vissa kommuner är positivt inställda och ser till inviduella behov, för en dialog. I andra kommuner är det tvärstopp, berättar Åsa Rytthammar som samordnar vuxenutbildningarna på Vretaskolan.

Kommunerna själva bedriver ju ofta komvuxutbildning i engelska, matte, svenska och liknande. Undersköterskeutbildning är också vanligt.

– Vår utbildning kostar ju betydligt mer. Vi behöver ju ha jordbruksmaskiner, djur och helt andra lokaler. Därför är kommunerna ofta ovilliga. Vi tror man prioriterar egen verksamhet.

Det visade sig också svårt för Elisabeths föräldrar att betala för utbildningen. Systemet tillåter inte det. Det är ju inte tillåtet att köpa sig utbildning privat i Sverige. Tanken är att ekonomi inte ska påverka möjligheter till studier.

– Däremot kan ett företag dom eleven varit knyten till köpa komvuxutbildningen hos oss, som en uppdragsutbildning, en vidareutbildning av personal, berättar Åsa Rytthammar, som samordnar vuxenutbildningarna på Vretaskolan.

Kostnaden för utbildningen är cirka 64 000.

– Det är ju i praktiken mycket svårt för det stora flertalet sökande att få en arbetsgivare att stå för den kostnaden.

Elisabets föräldrar driver jordbruksföretag. De kan dock inte betala för utbildningen den vägen heller. Det ligger för nära privat finansiering.

Elisabet valde trots problemen att påbörja utbildningen som startade efter nyår.

Lösningen har varit en hjälpsam släktning.

– Min morbror som driver jordbruksföretag med mjölkproduktion köper utbildningen åt mig. Den vägen för finansiering följer regelverket, säger hon.

Osäkerheten i finansieringen har gjort att många vuxenutbildningar för jordbruk helt enkelt lagts ner eller ställts in.

– Långsiktigt blir det en besvärlig situation. Vi har två typer av utbildningar. Den här, på plats, och en distansutbildning. I år har vi nio elever på 40-veckorskursen. Betydligt fler sökte, men de kunde inte finansiera. Det blir svårt att planera och driva verksamhet. Vi får en massa ansökningar, vi planerar efter det. När det så närmar sig kursstart faller nästan alla bort, för att hemkommunen inte har beviljat utbildning, avslutar Åsa Rytthammar.

– Vi börjar på grund av det vara rätt ensamma om att bedriva vuxenutbildning inom jordbruk tyvärr, säger hon.

Elisabet och hennes familj har överklagat Kumla kommuns beslut. Överklagan ligger just nu på skolverkets bord.

Annons: