Tänk högt – Inte lågt

Textstorlek:

Det har pratats under många år om körskador. Flera stora skogsaktörer, däribland Sveaskog, utbildar nu sin personal och sina entreprenörer för att komma till rätta med körskadorna.
Körskador förstör inte bara skogen, de kostar också pengar vid avverkningen i form av högre dieselförbrukning och mer körtid.

Annons:

– Vid slutavverkning finns det gott om ris och virke att bygga med framför skogsmaskinerna när virket ska ut. Dessutom kan man ju ofta lägga basstråk och basvägar där det passar allra bäst, eftersom skogen i alla fall avverkas, fortsätter David Hedlund.

Vid gallring kan det vara knepigare. Det är ofta trångt. Dessutom kan det vara ont om ris att bygga med där det behövs.

Att inte avverka och köra på för blöta marker när det regnat mycket är en självklarhet.

– Det gäller också att ha ansvarskedjan klar. Vem tar beslutet att stoppa avverkningen om det det blir för blött. 14 dagars regn kan förvandla bra mark till dålig. Körskador uppstår ofta på grund av att man inte slår stopp i tid. Kommunikationen mellan förare i laget och planerare är viktig, använd telefonerna, det är en bra uppfinning, menar David.

Vid en gallring gäller det att börja planera redan ute vid avlägget.

– Det gäller att inte vara skogssnål. Gör man ett för litet avlägg uppstår problem redan vid skogsvägen.

Inne i gallringen gäller det också att planera. Basväg och basstråk ska planeras så att man kör så kort sträcka som möjligt med skotaren som tar ut virket. Avstånd kostar.

– Men snåla inte med avstånd till varje pris. Tänk högt, inte lågt. Ofta finns ett psykologiskt motstånd mot att dra basstråket över en höjd. Man åker där det är lågt, ofta blött med körskador som följd. På höjden bredvid kan det vara torrt och fint, kör där istället.

Gamla vägar kan vara olämpliga, de var ju ofta gjorda för hästar.

– Glöm inte att det här också lönar sig. Även om skotaren tar sig fram i blötan drar den mer bränsle där. Lämna de där träden där det är som blötast, de bara kostar.

När man ska korsa ett lågområde, där det kanske går ett vattendrag i mitten är det bättre att köra där så lite som möjligt. Undvik att köra längs vattendraget.

– Här gäller det att tänka rätt och återigen, inte vara skogssnål. Den som kör skördaren ska se till att avverka runt vattendraget så det finns ris och stockar att bygga en bro med. Skotarföraren kan sedan bygga en bro som håller för hundratals transporter. Ett fel många gör är att man gör en bra bro över bäcken, men glömmer påfarterna. Där uppstår ofta körskador.

Vad som är körskador är lite av en defintionsfråga.

– Vi ska inte göra mer skador än nöden kräver. Skador som påverkar miljön ska undvikas. Vanligast är kanske djupa spår som på olika sätt förändrar, eller stoppar vattenflödet.

En konsekvens av körskador är att fint slam, gegga, kan föras med vattnet via spåren ut i vattendrag. Där orsakar slammet att det mesta som lever där helt enkelt dör.

– Med stora körskador på fel ställen, i sluttningar ner mot vatten, kan det här blir ett stort problem. Att bygga en så kallad kavelbro, att helt enkelt fylla diket med stockar, förhindra ofta inte slammet att tränga ner. Dessutom stoppas ju flödet.

Bästa bron byggs med ett par stockar på tvären över diket, sedan stockar på tvären över dessa, och sedan ris. Då kan vattnet rinna under och geggan stannar ovanpå. Tål hundratals överfarter.

– Som sagt, var inte skogssnål, avslutar David Hedlund.

Annons: