Nytt stall för Arholmas kor

Textstorlek:

Länsstyrelsen i Stockholm och Skärgårdsstiftelsen fortsätter att satsa på betande djur för att hålla landskap och miljöer öppna Nyligen färdigställdes, med EU-medel, ett nytt stall för dikor på Simesgården, Arholma.

Annons:

Det är Skärgårdsstiftelsens arrendator på Simesgården som nu fått ett nytt dikostall. Det är ett lösdriftsstall som ska rymma 35 vuxna djur.

Arrendatorn heter Jonny Nord och är också tillsynsman för Skärgårdsstiftelsen på Arholma och den närliggande Idö.

– Korna behövs för landskapsvården. Men det är som tillsynsman jag får min huvudsakliga inkomst, berättar han.

Simesgården är centrum för landskapsvården i det reservat som omfattar delar av Arholma och kringliggande öar, samt hela Idö. Totalt 1866 ha varav 550 ha land.

I det så kallade Graceprojektet har man restaurerat 20 hektar naturbeten på Arholma och håller som bäst på att restaurera ytterligare 40-50 hektar på Idö. Där är det dock mest frågan om skogsbete, med låg produktivitet.

– Det är en offensiv satsning på att restaurera gamla betesmarker i en skärgård där igenväxningen accelererar, menar Jonny.

– När vi kom hit som arrendatorer tänkte vi oss i först att ha en fårbesättning här. Men mycket av betesmarken är relativt låglänt betesmark, strandängar. Vi märkte efterhand att kor helt enkelt passade bättre.

Att driva jordbruk med djur i Skärgården är inte någon enkel verksamhet.

– Nej, åkermarken består av tämligen magra, små, steniga tegar. Vi producerar cirka 60 procent av grovfodret. Resten måste köpas in och transporteras hit. Någon spannmålsodling är inte att tänka på. Därför är halm ett problem. Det nya stallet byggdes därför med liggbås och utgödsling. Det behövs mindre halm.

Mycket handlar också om logistik och transporter. Ska man ha lite extra ensilage, halm eller kraftfoder måste det köras på båt. När korna ska över till Idö för att beta, ja då är det en lastfärja som gäller.

– Därför känns det bra med det nya, lättarbetade stallet. Det ger helt uthålliga möjligheter att hålla djur här och därmed hålla markerna öppna, även i framtiden, fortsätter Jonny.

Exakt hur stor Jonnys dikobesättning kommer att bli beror lite på.

– Ja, vi håller fortfarande på att bygga upp besättningen. Hur många djur det ska bli beror lite på hur markerna svarar på renoveringen, hur mycket djur markerna kommer att bära. Det märker vi efter hand. Tanken är att vi ska sälja årskalvarna som livdjur för vidare uppfödning.

Grace-projektet är ett EU-finansierat projekt som sker i samarbete med länsstyrelserna i Västra Götalands län, Halland, Blekinge, Stockholm och Skärgårdsstiftelsen. Pengarna kommer från något som kallas EU:s Life+ fond och Naturvårdsverket.

Grace står för: Grazing and Restoration of Archipelago and Coastal Environments, på svenska, bete och restaurering i skärgården och kustmiljöer.

Det hela går ut på att att restaurera igenväxta gräsmarker i skärgården. Tretton olika naturtyper som är livsmiljöer för många arter ska röjas fram.

Förutsättningen för att bevara den biologiska mångfalden efter restaureringarna är att betes- och ängsmarkerna sedan sköts med hjälp av betesdjur och slåtter. Ljunghedarna ska brännas regelbundet. De buskar och träd som får, hästar och kor inte rår på behöver tas ned. Men allt ska inte bort, gamla värdefulla träd, solvarma bryn och träd med bär ska finnas kvar.

31 platser i de olika länen, totalt 900 buskmark ska röjas. Ytterligare 312 hektar gamla skogsbeten ska gallras och restaureras.

Skärgårdsstiftelsen är Stockholms läns största markägare, med över 12 000 hektar. Man har många reservat på sina marker och har ett flertal arrendatorer.

Arholma och Idö ligger Roslagen, Skärgården, nordöst om Norrtälje.

Annons: