Världens starkaste björn kommer från Alfta

Textstorlek:

Skogs- och jordbruksmaskiner blir allt mer påkostade och avancerade. Men det finns också en annan kategori – slitvargarna – som bara går och går. Under rubriken ”Trotjänaren” letar vi upp veteraner i arbete, fjärran från puts och utställningsskick.

Lennart Nordqvist har tillbringat hela sitt yrkesverksamma liv i skogsmaskiner. På slutet var det en Valmet skördare.

 

– Jag började i skogen som 15-åring, 1962. Då i en ÖSA-Bamse. Vi var två i runt maskinen då. En som körde traktorn och kranen och en som gick på marken och drog saxen till stockarna. Det här var ju innan griplastarna.

Jag trivdes. Den första egna skogsmaskinen kom bara några år senare, en Robur 1. Byggd i Nyköping, med MF 65-komponenter. Första jobbet blev att köra ut så kallat lunningsvirke till bilväg över en myr, ett smörjobb.

Lunningsvirket var nämligen redan hopdraget i stora vältor på holmar ute i myren, med häst.

Lennart berättar att man på den tiden i princip alltid körde ut slutavverkningar.

– Det gallrades ytterst lite på den tiden..

– Sedan har jag ägt 19 olika skogsmaskiner. Jag var en av de första, kanske den första, med engreppsskördare i Örebro län, en ÖSA-Eva 1982. Då körde vi med en skördare och två stycken minibrunetter i företaget. Jag minns en gallring på 370 hektar åt ett stort skogsbolag. Det blev ett enda sortiment, massaved. Den tog ett och ett halvt år, den betalade en ny Eva-skördare. Jag hann med att uppleva guldåldern i skogen, när man tjänade pengar.

Man skulle nog kunna säga att ÖSA i Alfta blev lite av skogens motsvarighet till Harry Ferguson. Med mängder av konstruktioner, en mycket stor bredd. Företaget grundades av Jonas Östberg. På 1950-talet drevs det av Martin och Gunnar Östberg. Det var Martin som stod för flest innovationer.

När ÖSA presenterade den nya maskinen Bamse 1956, på Skogsveckan, hade man i i flera år experimenterat och försett olika traktorer med de så kallade Alftabanden. Det unika med banden var boggin. Banden monterades relativt slakt, med en rörlig boggi, vilket gav maskinen helt annorlunda terrängegenskaper än en vanlig bandtraktor. Man var också stora leverantörer av halvbandsutrustningar till alla möjliga traktorer och fordon. Verksamheten hade dock redan börjat redan i början av 1900-talet, med skogsutrustning för häst.

Fortfarande när Bamsen började säljas 1957 togs merparten av virket ut ur skogen med häst. Mekaniseringsgraden var låg.

Men Bamsen brukar anses som den allra första specialbyggda skogstraktorn. Man utgick från BM 230 Viktor och fick då den otroligt vridstarka lilla tvåcylindriga dieseln som drivkälla. Sedan har man försett Viktorns chassi med en annan typ av differential och kraftiga styrbromsar. Traktorn driver bak, fram sitter den rörliga boggin.

– De är kopplade till två spakar Det fungerar så att om man drar spaken halvvägs bakåt kopplar drivningen ur, drar man den helt bakåt bromsar styrbromsen på den sidan.

I näsan monterades en rejäl vinsch Den var via taljor kopplad till kranen, fäst på ett torn baktill. Den kunde vridas hydrauliskt. Det hela kompletterades med ett björnstarkt hydrauliskt blad framtill.

– Vinschen är en speciell historia. Från början inledde Martin Östberg ett samarbete med dalaföretaget Sepson, som tillverkade en mekaniskt driven vinsch Det är den som sitter på min Bamse. Den styrdes elektriskt med en tråd man rullade ut. Men det skar sig mellan Östbergs och Sepson nästan på en gång. Redan i slutet av 1957 hade ÖSA konstruerat en egen, hydraulisk vinsch Redan 1959 kunde man välja till radiostyrning. Bamsen var försedd med en kraftig störtbåge. Man kröp in från sidan, över bandet.

– Man satt rätt djupt nere traktorn. Sedan var det plåtar på sidorna. Det strömmade värme framifrån. Man frös inte. Men däremot blev man kall om händerna, något jag lider av i dag, berättar Lennart.

1959 kom en uppdaterad version av Bamsen. Den blev då fyrkantigare i designen, motorhuven från Viktorn var borta och en spetsig plåthuv sattes över vinschen framtill, färgen blev röd. Nu kunde även bågen kläs in till en hytt, med värme. Kranen fick först möjligheten att höja och sänkas med hydraulik. Så 1960 kom griplastaren.

Maskinen kunde förses med olika utrustning. Vagnarna fanns med både hjulboggi och medar. En speciell transporttrailer tillverkades, som var konstruerad som en vippa för att maskinen lätt skulle kunna köra på. Många Bamsar utrustades för att ploga och packa basvägar. Den användes också för att dra markberedare. Något de nyttjades till långt efter att de slutat användas för skotning.

Bamsen och Alftabanden blev en succé. Närmare 800 tillverkades. De användes i skogen, men försök gjordes även i jordbruket. Några såldes till Holland där de drog rör vid stora invallningsprojekt. 1962 Slutade man tillverka Bamse. Det var dags för efterföljarna, Lilla-Nalle och Stor-Nalle, så kallade 3/4 -bandare, med höj och sänkbar nos. I Mitten på 1960-talet presenterades de första hjulskotarna från ÖSA.

– Jag gillade Bamsen redan när det begav sig. En enkel, robust konstruktion och en underbar motor. När jag i pensionsåldern började leta efter en gammal Bamse slutade det med att jag köpte tre stycken. Jag plockade ihop delar till en fungerande, som jag renoverade från grunden. Varenda detalj är nerskruvad, renoverad och upplackerad. Delar börjar bli svårt. En del är special. Lamellerna exempelvis, gick att hitta i USA. Samma som på vissa Cat-bandtraktorer.

– Jag glömmer aldrig när Lennart precis renoverat Bamsen, jag trodde något allvarligt hänt. Jag hörde ett högt tjut och rusade ut. Det var Lennart som kört ut och klättrat rakt upp för en brant med den helt nyuppstartade Bamsen, det var ett glädjetjut, minns Birgitta Otter, Lennarts sambo.

Lennart är flitig besökare på olika traktorevenemang, där han ofta dyker upp med sin Bamse. Han har flera gamla traktorer. Där ibland en Fordson Power-Major, också den skogsutrustad, med halvband och kran från ÖSA. På sin lilla skogsgård använder han sina gamla traktorer för att köra ut hemveden.