De gör sitt eget bränsle

Textstorlek:

Biogasen står redan för den största inhemska produktion sett i levererad energi bland biobränslena. Bara en liten del av all gödsel i som produceras i Sverige rötas dock till biogas, det finns en stor potential. För många mindre, gårdsnära anläggningar är haken att billigt uppgradera gasen till fordonsgas. På Sötåsens naturbruksgymnasium, Töreboda, finns en försöksanläggning, där man renar, uppgraderar gas med träaska.

Annons:

Det produceras mer än åtta miljoner ton gödsel per år, som är realistiskt tillgänglig för biogasproduktion i Sverige. Rötning till biogas har många fördelar, förutom energin blir gödsen bättre av rötningen, med mer tillgängligt kväve.

För en stor biogasanläggning, som levererar kanske tusentals kubikmeter biogas per dygn är inte uppgraderingen till fordonsgas något problem. Men även för mindre gårdsanläggningar, som kanske inte ens kommer upp i en en halv gigawatt-timme per år, finns i princip inga kostnadseffektiva sätt att uppgradera gasen.

Under en biogasdag på Sötåsens naturbruksgymnasioum kunde man visa om den provanläggning som finns där. Det drivs i samarbete med RISE och SLF, stiftelsen för lantbruksforskning. Gasen producerar man genom att röta svingödsel.

Det normala när man rötar gödsel till biogas på gårdsnivå är att man använder gasen för elproduktion och värme. För en stationär motor som producerar el behövs inte riktigt lika ren gas som den som man kör på i fordon. Gasen man får fram vid rötningen innehåller ungefär 65-75 procent metan. Resten är koldioxid och svaveldioxid. För att köra på gasen måste dessa tas bort. Att kunna använda gasen i fordon skulle öka lönsamheten i produktion. Dessutom finns en risk att det gödselgastöd, som fasas ut 2022, inte får någon fortsättning. Det faktum att det snart verkar finnas rena biogastraktorer torde också göra uppgraderad gas mer intressant.

Försöket på Sötåsen använder relativt enkel teknologi.

– Vi började i liten skala. Nu har vi ett filter som rymmer tre ton aska som renar gasen. Vi använder träaska från Töreboda energiverk, berättar Henrik Ohlsson på RISE. Filtret är enklast tänkbara. En container att lyfta med en lastmaskin. Ett skruvat lock som tätar med ett vattenlås. Den orenade gasen går in i botten och ut i toppen. Trycket in är inte högt, berättar Henrik Ohlsson, RISE som jobbar med försöken.

– Det är en fläkt som matar gas från ett gaslager, in i filtret. Efter filtret har vi en enkel gassäck på 300 liter som fungerar utjämnande. Efter den sitter den lilla tankanordning, som kopplas till traktorns gastank. I princip en kompressor som komprimerar gasen till önskvärt tryck för att traktorn eller vad man nu har för fordon, ska kunna tankas.

I uppgraderingskedjan finns också utrustning som tar bort fukt i gasen.

Det hela är på försöksskala. Men anläggningen fungerar. Man kunde demonstrera tankning, under biogasdagen.

Det hela saknar dock inte utmaningar, själva tankningen är en. Anläggningen klarar av att uppgradera 6-7 kubik gas i timmen. Det motsvarar ungefär 5 liter diesel. Att tanka motsvarande 30 liter diesel tar alltså 6 timmar.

Det går också åt massor med aska.

– Askfiltret rymmer tre ton. Den räcker för att rena gas i ungefär ett dygn. För att få det hela rationellt skulle man nog behöva två filter i serie. Om vi tänker oss att man skulle uppgradera gas för husbehov på en gård. Kanske en, två traktorer och ett bar bilar som drivs med biogas. Då skulle man behöva 80 till 100 ton träaska, per år.

– Vi använder både bottenaska och det som kallas flygaska. Vi blandar den i en traktorburen betongblandare. Vi tillför lite vatten för rätt struktur.

Askan häller man sedan i filtret, som efter att askan förbrukats, tömts.

– Allt hänger givetvis på en fungerande logistik med askan. Tanken är ju att askan från kraftvärmevekren ska spridas i skogen, återföras. Det sker ju tyvärr inte alltid i dag. Vi vill givetvis se ett system där askan, på sin väg mot skogen, så att säga stannar till i en anläggning där den används för uppgradering av biogas. Allt handlar om var askan finns i förhållande till biogasanläggningen, menar Mats Edström, även han på RISE.

Askan blir mer stabil och får ett något lägre PH-värde än när den kommer från pannorna.

– Det gör att man kan sprida den även på känsligare skogsmark, menar Edström.

– Vi kan konstatera att det här fungerar. Vi kan med vår metod, askfiltret, uppdatera gas kostnadseffektivt. Men det saknas inte utmaningar Logistiken kring askan är en hake. Tillgången på aska kan också bli en begränsande faktor, menar Mats Edström.

– Det som återstår är bättre rörinstallalationer och att automatisera, ordna styrningen, så att det här kan styras automatiskt, säger Henrik Ohlsson.

Annons: