Det finns inte längre någon marknad för vildsvinskött

Det blir allt fler vllldsvin. Vi behöver jaga mer. Men marknaden för vildsvinskött existerar knappast längre. Foto: Thinkstock
Textstorlek:

Både dovhjort, kronhjort och kanske framför allt vildsvin, blir allt mer talrika i jordbruksbygderna i Sörmland, Närke och Östergötland. Det jagas mycket. Men när den privata frysboxen är full blir det problem. Trots olika försök att popularisera vildsvinskött existerar knappt någon marknad. Flertalet vilthanteringsanläggningar i området tar inte ens emot vildsvin av privata jägare längre.

Annons:

Gustav Fredriksson studerar för att blir kvalificerad viltförvaltare. När han praktiserade på LRF:S regionkontor blev en uppgift att intervjua de 24 godkända vilthanteringsanläggningar som finns i de tre länen, för att kartlägga situationen.

Gustav kom i kontakt med 17 av de 24 anläggningarna. Bilden blev att det finns en del problem.

– Jag kunde konstatera att marknaden för vildsvin är näst intill obefintlig, att jägarnas hantering från nedlagt vilt till leverans behöver förbättras och att ett omständligt regelverk och en bristande dialog med Livsmedelsverket är delar av begränsande faktorer för att vilthanteringsanläggningarna ska kunna effektivisera och utöka hanteringen av vilt, säger Gustav Fredriksson.

Det är numera bara ett fåtal anläggningar i Sörmland, Närke och Östergötland som tar emot vildsvin från privata jägare

– Det beror på flera saker. Ofta har de upparbetade kanaler med ett eller flera stora gods. Volymen därifrån är ofta fullt tillräcklig för att täcka den lilla marknad som finns. Jag tror också man tycker det är svårt att få kostnadstäckning för veterinärbesiktningen som krävs för att få sälja vildsvinskött.

Vad kommer det sig att det säljs så lite vildsvinskött?

– Det beror också på fler saker. Men jag tror vildsvinens rykte påverkar. Det har spridits en bild av vildsvin som skadedjur, djur som förstör och ställer till problem. Det har påverkat bilden av vildsvin. Jag tror också att man, trots att försök gjorts, misslyckats med att popularisera köttet. Det fåtal som äter vildsvin regelbundet vet att det är ett mycket bra kött. För den stora massan är smaken helt okänd.

Det är nog också så att kunskapen i hela kedjan från jägare, via vilthanteringsanläggningen till butik, varit lite bristande. Allt vildsvinskött passar exempelvis inte att äta.

– Har man en gång ätit galtsmakande vildsvin drar man sig för vildsvinskött. Kött med frän frän galtsmak borde aldrig nå ut på marknaden.

Gustav menar att problemen sammantaget leder till mindre vildsvinsjakt.

– Ja, så är det absolut. Som privat jägare kostar jakten, med arrenden, utrustning och så. Någonstans går en gräns, även om det är en hobby. Blir vildsvinen en kostnad till att hantera, ja, då jagar man mindre. Jakten är ju en hobby. Men det ska ju också vara en nytta. Ingen vill jaga för att slänga kött.

Bättre marknadsföring. och lägre pris tror Gustav skulle fungera.

– Ja, lägre pris kan verka motsägelsefullt. Men jag tror vi måste få igång en marknad. Det är mycket kött som borde ut på marknaden för att få jakten att fungera tillfredställande. Ett lågt pris, kanske på samma nivå som nöt, skulle få igång marknaden.

Det kan vara svårt att avsätta även hjort när man jagat. Men här menar Gustav ändå att marknaden fungerar bättre. Det finns efterfrågan på hjort

– Här svarade vilthanteringsanläggningarna att det finns en del brister i hur vi jägare hanterar viltet i skogen, efter skottet.

Dels handlar det om själva skottet. Ofta är det fel placerat så exempelvis bukinnehåll förorenat och förstört mycket kött. Ofta sitter också skottet placerat så att slakteriet tvingas kassera för stora delar av djuren. Det är också vanligt att det dröjt för länge efter skottet innan djuret tagits ur och rengjorts.

– Det gör att slakterierna får hantera kött som kanske ofta inte ens går att sälja. Är det sönderskjutet kan ett helt djur behöva kasseras. Det ökar deras kostnader. Där ser jag, efter att ha hört slakterierna, att det måste till information och utbildning i jägarkåren, menar Gustav.

Ett annat problem är att vilthanteringsanläggningarna vill ha kött i sina frysar 3-6 månader.

– Har de fullt i frysarna minskar de intaget. De vill inte riskera stå med kött som måste slängas.

Flertalet vilthanteringsanläggningar säger också att de anser att regelverken måste förenklas och att dialogen med myndigheterna borde bli bättre. Framför allt är det livsmedelsverket som man är kritiska till.

Annons: